59

Asta, änka, från gården och socknen Ödsmål i Oslo stift, gick vid allhelgonatid över en bro, under vilken var en tämligen häftig ström, och hon bar på sina axlar sin treåriga dotter Estrid. Modern snavade och flickan föll av våda i strömmen och fördes av dess våldsamt snabba lopp under ett kvarnhjul, som stod i närheten. När den sörjande modern såg detta, började hon gråta bittert och sade: »O vördnadsvärda fru Birgitta, giv mig min flicka levande tillbaka, så skall jag med tacksägelse bära henne till ditt kloster».

Sedan sprang hon hit och dit omkring stranden och såg henne till slut hållas fast mellan två stenar i vattnet med huvudet nedåt, så att hennes fötter emellanåt höjdes över vågorna och emellanåt sjönko. I denna ställning kvarhölls hon omkring tre timmar, tills det kom en stark man, som, rörd av den olyckliga änkans tårar, med svårighet och den största fara drog flickan ur strömmen, och nästan alla hennes kropps lemmar voro då sönderbrutna, och hon var alldeles död.

Men den stackars modern upphörde icke med sin bön, förrän flickan stod levande upp och återfick sina lemmars fullständiga hälsa. På Petri fängelses dag bekände denna kvinna med sin dotter detta på verkligt trovärdigt sätt, åhörd av de hedervärda och pålitliga männen herr Lars, kanik i Linköping, herr Peter Porse, riddare från Nobynäs, Lommaryds socken i samma stift, och Torer Bassa från Tobo gård i Vimmerby socken, nämnda stift, samt många andra.

60

Kristina, änka från Östraby gård, Ryssby socken, Linköpings stift, var blind på det vänstra ögat under tio år och på det högra under tre år. På Petri fängelses dag återfick hon synen i Vadstena, och de hedervärda männen herr Lars, kanik i Linköping, och herr Tyrgils från helgeandshuset i Skänninge i samma stift sågo det.

61

Nils Rike, tjänare hos den ädelborne mannen Hinzekin van Ranten, från Klingsbo gård i Stora Skedvi socken, Västerås' stift, red en gång under påsktiden bland elva tjänare till den frejdade fursten och herren, vår konung Albrekt, längs en häftigt forsande å, femton alnar från stranden, i Vassunda socken i samma stift. Plötsligt förmörkades hans ögon, han blev gripen av djävulen och med hästen slungad i den djupa ån. Då de nämnda elva sågo detta, stego de av sina hästar och åkallade med höga suckar fru Birgitta för hans räddning, och två av dem, nämligen Henekin Skytte och Vorlobast, lovade för honom, att de, utan linnekläder och barfota, skulle vallfärda till den hedervärda fru Birgittas kloster i Vadstena, om den gudomliga försynen genom hennes förtjänster värdigades återföra honom till livet.

Genast lyftes han, liksom av två händer, jämte hästen oskadad upp på fasta marken, låt vara att han var alldeles genomvåt av flodvattnet. Denne man hade under de två sista åren varken biktat sina synder eller mottagit Herrens lekamen, varför det är tydligt, att djävulen i sin ondska hade för avsikt att sedan kroppen dräpts, begrava hans själ i helvetet. Välsignad vare alltså Guds kärleksfulla mildhet, som för sin tjänarinnas förtjänster ryckte denne ur dödsriket och barmhärtigt ingav honom en stor förkrosselse över hans synder, såsom vi prövat av hans ord. Han kom till Vadstena på Petri fängelses dag och förkunnade detta med fast och pålitlig ed inför vår i Kristus vördnadsvärde fader och herre Birger, ärkebiskop av Uppsala, och de hedervärda männen herr Gunne, kanik i Linköping, herr Karl, kyrkoherde i Vist, Linköpings stift, Botolf, fogde i Linköpings stad, och många andra.

62

Den tioårige Peter Gedda, son till Håkan Gedda från Gäddviks gård, Lommaryds socken, Linköpings stift, blev besatt av djävulen, av vilken han blev plågad på det grymmaste under sex år. På tisdagen före Petri fängelses dag kom han till Vadstena, och han ansattes vid det laget värre och plågades hårdare än vanligt av den djävul, som bodde inom honom. Ty nedkastad på marken utanför kapellet och liggande på rygg med ögonen lyftade mot himmelen såg han ingenting, och händer och fötter hade han utsträckta i korsform, och med dessa låg han tätt tryckt till marken. Hans mage svällde några gånger upp så våldsamt, att den tycktes höja sig över bröstet ända upp till hakan, och det var som om något stort kroppsligt sprunge omkring i hans inälvor.

Men stundom sänkte den sig så lågt, som om den ej hade några inälvor, och bröstet rörde sig hoppande som ett av vinden slaget segel, alldeles som om det icke styrdes av benstommen. Ofta höjde sig hela kroppen på mitten till den grad, att det var en hel aln mellan marken och hans rygg, men huvudet och fötterna hängde likväl fast vid marken, och så låg han ofta liksom en rövare, krökt över hjulet. Och av detta elände plågades han i mångas åsyn från tisdag till lördag. Men mitt på natten mellan lördag och söndag visade sig för honom en djävul i skepnad av en svart hund; denne rörde med foten vid det förhäxade bröstet och sade med mänsklig röst: »Gå ut härifrån, käraste kamrat, annars kommer vi inom kort att lida den största försmädelse».

Efter dessa ord gick en djävul ut genom den besattes mun liksom en stor och fasansfull orm, och efter att ha tagit sats några gånger kastade den sig som en bock med en våldsam ansats i den djupa sjön, som vetter mot klostret. Vid samma tid var den i Kristus vördnadsvärde fadern och herren herr Birger, genom Guds barmhärtighet ärkebiskop i Uppsala, närvarande i Vadstena. Denne lät kalla mannen till sig och hörde honom jämte dem, som sett honom plågas så, noga bekänna detta, i närvaro av de vördiga männen och herrarna, herr Gunne, kanik i Linköping, herr Peter, kanik i Växjö, och adelsmannen Johan Djäkne från Bjärka gård i Vists socken, Linköpings stift, med många andra pålitliga personer.

63

Herr Olov, kyrkoherde i Kumo församling, Åbo stift, blev genom en olyckshändelse blind i tre år. Han gjorde ett löfte för att återvinna synen och lovade av vördnad för Guds tjänarinna Birgitta att tre gånger vallfärda till hennes kloster, och då återfick han genast sin klara syn. På Petri fängelses dag fullgjorde han ödmjukt det första löftet. Vittne är den i Kristus vördnadsvärde fadern och herren herr Johan, biskop i Åbo, vilken kungjorde detta mirakel inför sina klerker på prästmötet, och de vördnadsvärda herrarna, nämligen herr Ditmar och herr Jakob, kaniker sammastädes, med många andra.

64

Den tvååriga Margareta, dotter till Lars, masmästare i Pershyttan, Nara socken, Strängnäs' stift, låg, sedan hennes moder Katarina stigit upp på morgonen, kvar i sängen, blev kvävd av sängkläderna, som genom ovarsamhet lagts över henne, och dog. Modern kom tillbaka mitt emellan soluppgången och middagen och fann dottern alldeles död och stel i lemmarna. Då modern varseblev detta, åkallade hon ödmjukt den hedervärda fru Birgitta för sin dotters återställande, och hon upphörde icke med sin bön, förrän flickan kort före solnedgången stod levande upp.

Föräldrarna buro henne till Vadstena och visade henne på Petri fängelses dag för många därstädes. Med Peter Holmstensson, Ingald och Ambjörn från samma gård samt många andra såsom vittnen berättade de detta offentligt med tacksägelse, prisande Frälsarens storverk, vilken tillhör ära och härlighet i all evighet. Amen.