Guds Son talade till bruden, sägande: » Jag är himmelens och jordens Skapare, och det är min sanna lekamen, som inviges på altaret. Älska mig av hela ditt hjärta, ty jag älskade dig. Och jag överlämnade mig frivilligt åt mina ovänner, och mina vänner och min moder blevo kvar i den bittraste smärta och gråt. När jag såg spjutet, spikarna, gisslet och de andra pinoredskapen ligga redo, gick jag icke desto mindre glad fram att lida. Och när mitt huvud var blodigt på alla håll av törnekronan och blodet flöt åt alla håll, så hade jag t.o.m., ifall mina ovänner även berört mitt hjärta, hellre låtit sarga och sönderdela det än jag velat mista dig. Fördenskull är du högeligen otacksam, om du icke älskar mig för en så stor kärlek.

Ty om mitt huvud var genomstunget och nedåtböjt på korset för din skull, så bör ditt huvud böjas till ödmjukhet. Och eftersom mina ögon voro fyllda av blod och tårar, så bör dina ögon avhålla sig från behaglig syn. Eftersom mina öron fylldes med blod och fingo höra de ord, som talades till min försmädelse, så böra dina öron vändas bort från lättfärdigt och dåraktigt tal. Eftersom min mun måste smaka den beskaste dryck och den goda förvägrades den, så bör din mun stängas för det onda och öppnas för det goda. Och eftersom mina händer voro utsträckta med spikar, så böra dina gärningar, som symboliseras av händerna, utsträckas till de fattiga och till mina budord. Dina fötter, med andra ord den åstundan, varmed du bör gå till mig, skola korsfästas och avhålla sig från njutningar. Såsom jag lidit i alla lemmar, så må alla dina lemmar vara beredda till min tjänst. Jag kräver nämligen större tjänst av dig än av andra, emedan jag gjort större nåd med dig.»