Modern talade till Sonens brud och sade: »Du är min Sons brud. Säg vad du har i själen och vad du begär!» Bruden svarade härpå: »O min fru, det vet du så väl, ty du vet allt». Då sade den heliga Jungfrun: »Fast jag vet allt, vill jag ändå höra det av din mun, medan de, som här stå, höra det». Och bruden sade: »Två ting fruktar jag, min fru. För det första för mina synder, som jag ej begråter och ej gör bättring för, så som jag ville. För det andra bedrövas jag därav, att din sons ovänner äro så många.»

Då svarade Jungfru Maria: »Mot det första giver jag tre läkemedel. Betänk först, att allt som har anda, såsom grodor och övriga djur, stundom har besvär, och dock lever ej deras anda evinnerligen utan dör med kroppen. Däremot lever din själ och varje människas själ evinnerligen. Betänk för det andra Guds barmhärtighet, ty ingen människa är så syndig, att icke synden förlåtes henne, om hon beder med föresats att bättra sig och med ånger. Betänk för det tredje, hur stor ära själen har, som utan ända lever med Gud och i Gud.

Och mot det andra, nämligen att Guds ovänner äro så många, giver jag dig också tre läkemedel. Överväg för det första, att din Gud och din och deras Skapare är domare över dem, och de skola aldrig döma honom mera, fast han för en tid tålmodigt bär deras ondska. För det andra, att de äro fördömelsens barn, och hur svårt och outhärdligt det skall bli för dem att brinna i evighet. De äro såsom de uslaste trälar, vilka skola gå miste om arvet, under det att barnen skola övertaga arvet.

Men nu säger du kanske: Bör man alltså ej predika för dem? Jo, obetingat. Betänk, att det bland de onda ofta finns goda, och att fosterbarnen ofta gå bort från det goda, såsom den slösaktige sonen, vilken drog bort till en fjärran trakt och levde illa. Men stundom gripas de genom predikan av ånger och återvända till fadern, och de bliva desto välkomnare för honom, som de förut varit syndare. Därför bör man framför allt predika för dem, ty fastän predikanten ser nästan alla vara onda, tänker han likväl för sig själv: 'Kanske finnas bland dem några, som skola bliva min Herres barn; jag skall alltså predika för dem'. Denne predikant skall undfå den bästa lön. Överväg för det tredje, att de onda tillåtas leva till de godas prövning, på det att de goda, om de bedrövas av de ondas seder, må belönas med tålamodets frukt, såsom du bättre skall förstå av denna liknelse.

Rosen doftar ljuvt, är skön att se på och mjuk att taga på, och likväl växer den endast bland törnen, som äro vassa att taga på, vanskapliga att se på och som ingen vällukt hava. Så kunna även goda och rättfärdiga människor, fastän de äro mjuka i sitt tålamod, sköna i sina seder och välluktande i sitt goda exempel, likväl icke förkovras eller prövas utom bland de onda. Stundom värnar även törnet rosen, att hon ej plockas före sin mognad; så giva de onda de goda anledning till att icke falla i synd, och stundom tyglas de av deras ondska, så att de ej förfalla till omåttlig glädje eller annan synd.

Och aldrig bevaras vinet väl i sin godhet utom på dräggen, och icke heller kunna de goda och rättfärdiga bevaras och förkovras i dygderna, om de icke prövas genom hemsökelser och genom de ondas förföljelser. Fördrag du därför villigt min sons ovänner, betänk att han är deras domare och att han, om det vore rättvist att de alla skulle förgöras, lätt kunde utrota dem på ett ögonblick. Därför må du tåla dem, så länge han tål dem.»