Maria talade: »Min dotter, betrakta min Sons lidande, han vars lemmar för mig voro såsom mina lemmar och såsom mitt hjärta. Ty såsom andra barn pläga vara i moderlivet, så var han i mig. Men han blev avlad i den gudomliga kärlekens brinnande älskog, andra barn däremot av köttets begärelse. Därför säger träffande Johannes evangelisten, hans kusin: »Ordet blev kött». Ty genom kärlek kom han och var i mig. Ordet och kärleken danade honom i mig. Han var ju för mig såsom mitt hjärta. När han därför föddes av mig, kände jag det, som om halva mitt hjärta föddes och utginge av mig. Och när han led, kände jag det, som om mitt hjärta lede. Ty liksom det förhåller sig så med det, som till hälften är utanför och till hälften är innanför, att det inre känner samma smärta som det yttre, om detta såras, så var det med mig, då min Son gisslades och sargades, ty då liksom gisslades och sargades mitt hjärta.

Jag var också närmast honom vid hans pina, och jag skildes icke från honom. Jag stod närmast hans kors, och liksom det stinger värre som är närmare hjärtat, så var hans pina svårare för mig än för andra. När han såg på mig från korset och jag på honom, då strömmade tårar ur mina ögon liksom ur blodsådror. Och när han såg mig vara uppfylld av lidande, då kände han en sådan smärta över mitt kval, att all värken i hans sår liksom domnade för min smärtas skull, som han såg i mig. Därför vågar jag säga, att hans smärta var min smärta, eftersom hans hjärta var mitt hjärta. Ty liksom Adam och Eva sålde världen för ett äpple, så återlöste min Son och jag världen liksom med ett hjärta. Betänk därför, min dotter, hurudan jag var vid min Sons död, och det skall då icke bliva dig svårt att lämna världen.»