Herren svarade en ängel, som bad för sin Herres brud: »Du är såsom den Herrens riddare, vilken aldrig avtog sin hjälm för lättjas skull och vilken aldrig vände ögonen bort ifrån striden för fruktans skull. Du är ståndaktig som ett berg och brinnande som en låga. Du är så ren, att ingen fläck finnes i dig. Du beder om misskund för min brud. Fast du vet och ser allt i mig, må du likväl, medan hon hör på, säga vilken misskund du ber om för henne. Misskunden är nämligen trefaldig.

En är den, varigenom kroppen straffas och själen skonas, såsom det skedde med min tjänare Job, vars kött fick lida alla plågor och vars själ bevarades. Den andra misskunden är den, varigenom själen och kroppen förskonas från plåga, såsom fallet var med den konungen, som levde i allsköns njutning och varken hade plåga till kroppen eller själen, då han levde i världen. Den tredje misskunden åter är den, varigenom kroppen och själen straffas, så att man både har bedrövelse i köttet och smärta i hjärtat, såsom det skedde med Petrus och Paulus och andra helgon.

Ty tre äro människornas tillstånd i världen. Det första är deras, som falla i synd men åter resa sig; dem låter jag stundom plågas till kroppen, så att de måtte frälsas. Det andra är deras, som gärna skulle vilja leva i evighet för att kunna synda i evighet, som hava all sin vilja inriktad på världen och som, om de någon gång göra något för mig, göra det i den avsikten, att deras timliga lycka må växa och förkovras. Åt dessa gives icke kroppslig plåga eller stora hjärtekval, utan de få vara kvar i sin makt och sin vilja, ty för det minsta goda, som de gjort mig, skola de här undfå sin lön för att sedan pinas i evighet.

Den vars vilja beständigt är till synden, för honom skall ju pinan bliva beständig. Det tredje tillståndet är deras, som mera frukta för att synda emot mig och förtörna mig än de frukta någon pina, och som hellre ville plågas evinnerligen med uthärdlig pina än de medvetet ville reta mig till vrede. Åt dem gives kroppens och hjärtats bedrövelse, såsom åt Petrus och Paulus och andra helgon, så att de här i världen måtte bättra vad de syndade i världen, eller så att de för en tid måtte renas, till större ära för dem själva och till exempel för andra. Denna trefaldiga misskund gjorde jag i detta rike med de tre, vilkas namn äro dig bekanta. Men nu, ängel, du min tjänare, säg, vilken misskund du beder om för min brud.»

Han sade: »Om själens och kroppens misskund, så att hon må göra bättring för vad hon syndat i världen, och ingen av hennes synder må komma inför din domstol».
Herren svarade: »Det må ske efter din vilja».

Sedan talade han till bruden: »Du är min. Därför skall jag göra med dig såsom mig täckes. Älska ingenting så som mig. Rena dig alltså varje timma från synd med deras råd, åt vilka jag anförtrott dig. Fördölj ingen synd, lämna intet outrannsakat, anse ingen synd vara lätt och ingen vara värd att förbises. Ty allt vad du förbiser, det skall jag draga mig till minnes och döma. Inför min domstol skall nämligen ingen av dina synder komma, som blev straffad med botgöring under ditt liv. Men de synder, för vilka du ej gjort bot, skola renas i skärselden eller straffas med någon annan lönnlig dom av mig, såframt du ej tillfyllestgör för dem och bättrar dem här.»