Fadern talade till Sonen: »Jag kom med kärlek till jungfrun och tog din sanna lekamen av henne. Därför är du i mig och jag i dig. Liksom elden och värmen aldrig åtskiljas, så är det omöjligt att skilja gudomen från mandomen.»

Sonen svarade: »Dig vare all ära och heder, Fader; ske din vilja i mig och min i dig». Fadern svarade åter: »Se, min Son, denna nya brud överlämnar jag till dig såsom ett får att ledas och uppfostras. Du skall, såsom varande fårets ägare, av henne få ost att äta, mjölk att dricka och ull att kläda dig med. Men du, brud, bör lyda honom. Dig tillkomma nämligen tre ting. Du bör vara tålig, lydig och villig.»

Då sade Sonen till Fadern: »Din vilja med makt, makt med ödmjukhet, ödmjukhet med vishet, vishet med barmhärtighet; ske din vilja, som är och skall vara utan begynnelse och utan slut i mig. Jag tager mig henne i min kärlek, i din makt och den Helige Andes ledning, vilka icke äro tre gudar utan en Gud.»

Sedan sade Sonen till sin brud: »Du har hört, hur Fadern antvardade dig åt mig såsom ett får. Du bör alltså vara enfaldig och tålig som ett får och fruktsam i att nära och kläda. Tre äro nämligen i världen. Den första är helt naken, den andra törstig, den tredje är hungrig. Den första betecknar min Kyrkas tro, som är naken, ty alla blygas för att tala tron och mina bud, och om det finns några som tala sådant, så föraktas de och beskyllas för lögn. Därför böra mina ord, som framgå ur min mun, kläda denna tro liksom ull. Ty liksom ullen växer på fårets kropp av värmen, så framgå mina ord av min gudoms och min mandoms värme till ditt hjärta; de skola kläda min heliga tro med sanningens och vishetens vittnesbörd och bevisa att tron är sann, hon som nu anses fåfäng, så att de, som hittills varit lata till att kläda tron med kärlekens gärningar, efter att ha hört min kärleks ord må omvändas och åter upptändas till att tala trosvisst och handla kraftigt.

Den andra betecknar mina vänner, som efter den tröstandes sed åstunda att fullkomna min heder och som bedrövas av min vanheder. De skola berusas av sötman i mina ord, som de hört, och upptändas till en större kärlek till mig, och jämte dem skola andra, som nu äro döda, upptändas till min kärlek, när de höra, vilken nåd jag gör med syndarna. Den tredje betecknar dem, som tänka så i sitt hjärta: 'Om vi blott visste Guds vilja och huru vi borde leva, och om vi bleve väl undervisade om den goda vägen, så skulle vi gärna göra vad vi kunde'. Dessa liksom hungra att lära känna min väg, och ingen mättar dem, ty ingen visar dem fullkomligt, vad de skola göra, och om någon visar det, så lever ingen därefter. Därför synas dem orden vara liksom döda, eftersom ingen lever efter dem. Fördenskull vill jag själv visa dem vad de skola göra, och jag skall mätta dem med min sötma.

Ty timliga ting, som synas och som nu åstundas av nästan alla, förmå icke mätta människan, utan uppväcka begär att vinna allt mer och mer. Men mina ord och min kärlek skola mätta människorna och fylla dem med överflödande ljuvlighet. Därför skall du, min brud, som är mitt får, vara angelägen att bevara tålamod och lydnad. Du är ju med all rättvisa vorden min; därför bör du följa min vilja. Den, som vill följa en annans vilja, bör emellertid hava tre ting. För det första skall han hava en vilja med honom. För det andra likadana gärningar. För det tredje bör han draga sig bort från hans ovänner. Men vilka äro mina ovänner om icke högmod och alla synder? Från dem bör du draga dig bort, om du åstundar att följa min vilja.»