Jag är himmelens drottning. Du begrundar, hur du bör lovprisa mig. Det bör du veta och vara säker på, att allt lov, som ägnas min Son, också ägnas mig, och att den som ringaktar honom även ringaktar mig, ty jag älskade honom så innerligt och han mig, att vi båda voro som ett enda hjärta, och han hedrade mig, som var ett jordens käril, så storartat, att han upphöjde mig över alla änglar. Du bör alltså lova mig på detta sätt: 'Välsignad vare du Gud, allas Skapare, som värdigats stiga ned till jungfru Marias moderliv. Välsignad vare du Gud, som utan men ville vara med jungfru Maria och utan synd värdigades taga obefläckad lekamen av henne.

Välsignad vare du Gud, som kommit till jungfrun, till hennes själs och alla hennes lemmars glädje, och gått fram ur henne utan synd, till alla hennes lemmars glädje. Välsignad vare du Gud, som efter din himmelsfärd glatt jungfru Maria, din moder, med ständiga hugsvalelser och som besökt henne för att trösta henne genom dig själv. Välsignad vare du Gud, som upptagit din jungfruliga moder Marias kropp och själ till himmelen och hedersamt ställt henne över alla änglar, bredvid din Gudom. Förbarma dig över mig för hennes böners skull!'»