Modern talar: »Frukta ej det som du nu skall se, och anse det icke vara av någon ond ande. Ty liksom två ting komma, när solen nalkas, nämligen ljus och värme, vilka icke följa på den mörka skuggan, så komma vid den Helige Andes ankomst till hjärtat två ting, nämligen den gudomliga kärlekens eld och den heliga trons fullkomliga ljus. Dessa båda ting känner du ju för tillfället. Intetdera kan följa på djävulen, som är att förlikna vid en mörk skugga. Sänd därför mitt budskap till honom, som jag nämnde för dig. Fast jag känner hans hjärta och hans svar samt hans livs snabba ändalykt, bör du likväl sända honom följande ord.

Jag vill göra honom uppmärksam på, att på den högra sidan är den heliga Kyrkans byggnad så sönderfallen, att det högsta valvet har fått många sprickor, vilket ger anledning till så farliga ras, att många, som gå därunder, mista livet. Flera av dess pelare, vilka borde resa sig i höjden, böja sig nu ända mot jorden, och hela golvet är så gropigt, att de blinda, som träda in, göra farliga fall, ja det händer ibland, att t.o.m. de, som se klart, falla svårt tillsammans med de blinda, på grund av de farliga groparna i detta golv. Fördenskull är Guds Kyrka i ett mycket farligt läge. Och vad förestår henne, när hon befinner sig i dylikt skick, annat än undergång? Jag försäkrar dig, att om hon icke får hjälp till uppbyggnad, så skall hennes fall vara så stort, att det ger genljud i hela kristenheten.

Jag är den jungfru, i vars moderliv Guds Son värdigades taga plats, varvid dock kroppens smittosamma lusta var fullständigt fjärran. Och denne Guds Son föddes ur mitt stängda sköte till den största hugsvalelse för mig och utan plåga. Jag stod sedan vid hans kors, när han med sant tålamod besegrade dödsriket och öppnade himmelen med sitt hjärteblod. Jag var även med på berget, när samme Guds Son, som ock är min Son, uppfor till himmelen. Jag känner alldeles klart hela den katolska tron, som han förkunnade och lärde för alla dem, som vilja ingå i himmelriket. Jag står nu ovan världen med min enträgna bön, såsom regnbågen över himmelens skyar synes sänka sig ned till jorden och nå den med sina båda ändar.

Med regnbågen menar jag mig själv. Ty jag sänker mig ned till jordens invånare och berör både de goda och de onda med min bön. Jag böjer mig till de goda, på det att de må bliva stadiga i att göra det som den heliga Kyrkan bjuder, och till de onda, på det att de icke måtte fortsätta med sin ondska och bliva än sämre. Honom, som jag namngivit för dig, meddelar jag, att från det ena hållet av jorden mörka, hemska skyar framträda för att undanskymma regnbågens klarhet. Med dessa moln menar jag sådana, som föra skörlevnad i sitt kött och som i sitt penningbegär äro omättliga och utan botten såsom havets djup samt för världslig högfärds skull giva bort sitt gods på oförståndigt och slösaktigt sätt, liksom den forsande strömmen utgjuter sitt vatten.

Dessa tre synder övas nu av många av Kyrkans föreståndare, och de stiga fula och avskyvärda upp i himmelen inför Guds åsyn och undanskymma min bön liksom de mörka skyarna den klara regnbågen. Och de, som i stället borde blidka Gud tillsammans med mig, väcka alltså Guds vrede emot sig själva. Sådana människor borde icke upphöjas i Guds Kyrka.

Om någon alltså vill arbeta på att Kyrkans grundval blir stadig och önskar återställa den välsignade vingård, som Gud själv grundlagt med sitt blod, men tycker sig vara oförmögen till detta värv, så vill jag, himmelens drottning, komma honom till hjälp med alla änglaskaror för att rycka upp de angripna rötterna och kasta de ofruktbara träden att brinna i elden samt i deras ställe plantera friska och fruktbringande skott. Med vingården menar jag Guds kyrka, vari ödmjukheten och kärleken till Gud böra förnyas.»