Bruden talade ödmjukt till Kristus i bönen och sade: »O min Herre Jesus Kristus, jag tror så fast på dig, att även om ormen låge framför min mun, skulle han icke komma in, om du ej tilläte det för mitt godas skull!

Johannes Döparen svarade: »Han, som visar sig för dig, är naturligen Guds Son, om vilken Fadern i min närvaro bar vittnesbörd och sade: 'Denne är min Son'. Han är den, av vilken den Helige Ande utgick, som visade sig över honom i duvoskepnad, medan jag döpte. Han är jungfruns sanne son enligt köttet, och jag vidrörde hans kropp med mina händer. Tro därför fast på honom och gå fram på hans väg, ty han är den, som visade den rätta vägen till himmelen, på vilken fattig och rik kan komma till himmelen. Men nu kan du fråga, hur den rike skall vara beskaffad för att kunna ingå i himmelen, när Gud själv har sagt, att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än en rik att ingå i himmelen.

På detta svarar jag dig: Den rike, som är så beskaffad, att han fruktar, att något hos honom är illa förvärvat, som har omsorg om att hans ägodelar icke utgivas och förbrukas onyttigt eller emot Gud, som mot sin vilja äger jordisk egendom och ära, som gärna vill skiljas från dem, som bedrövas över själarnas skada och Guds vanheder och som, fastän han genom Guds anordning i någon måtto tvingas att hava världsliga ting, dock med hela sin flit vakar över att Gud hålles älskad, en sådan rik är en fruktbärande och salig rik och är kär för Gud. Men sådan är icke denne rike biskop; han är i stället lik en apa, vilken har fyra kännetecken.

Det första är, att kläder beredas åt henne, vilka räcka ned till hennes nedre del och hölja de övre delarna, under det att hennes blygddelar synas helt nakna. Hennes andra kännetecken är, att hon med sina fingrar tager på illaluktande ting och för dem till sin mun. Det tredje är, att hon har ett mänskligt anlete men färgen och den övriga kroppsskepnaden av ett djur. Det fjärde är, att fastän hon har händer och fötter, trampar hon dock smutsen med fingrarna och händerna.

Ja, denne biskop är dåraktig som en apa, nyfiken på världens fåfänglighet och på vanskapligt sätt bortvänd från prisvärda gärningar, ty han har kläder, d. v. s. biskopsvigningar, som äro mycket hedervärda och kostbara inför Gud, och dock synas hans blygddelar nakna, ty hans lättfärdiga seder och köttsliga begärelser synas för människorna och vålla själarnas fördärv. Emot detta säger den berömlige riddaren, att människornas blygddelar borde omges med större ärbarhet, och betecknar härmed, att klerkernas djuriska drifter böra döljas under goda gärningar, så att icke de svaga taga ont exempel av dem. Apan berör även stinkande ting och luktar på dem. Vad gör fingret om icke visar på en skådad sak, såsom jag, när jag såg Gud i mandomen, visade på honom med fingret och sade: 'Se Guds lamm!'

Vad äro biskopens fingrar annat än hans lovvärda seder, med vilka han borde visa andra Guds rättvisa och Guds kärlek? Men nu visar han med sina gärningar att han är rik, välboren, vis i världsliga ting och frikostig med penningar. Vad är allt detta om icke att liksom sätta fingrarna i illaluktande ting? Ty att berömma sig av köttet och av det myckna husfolket, vad är det annat än att berömma sig av uppblåsta säckar?

Apan har som sagt även mänskligt anlete, medan hennes övriga skepnad är djurisk. Så är denne biskops själ märkt med Guds tecken men vanställd genom hans egen vinningslystnad. För det fjärde: liksom apan med fötterna och händerna berör och trampar i smutsen, så traktar denne med sitt begär och sin gärning efter jordiska ting, vänder bort sitt ansikte från det himmelska och böjer sig till det jordiska liksom ett glömskt djur. Månne en sådan människa mildrar Guds vrede? Ingalunda - snarare väcker han Guds rättvisa vrede mot sig.»