Sonen talar till bruden: »Du bör vara såsom en giga, på vilken lekaren framkallar ljuva toner. Den som äger gigan försilvrar henne utvändigt, att hon må synas dyrbarare, och förgyller henne invändigt med varaktigt guld. Så bör även du vara försilvrad med goda seder och mänsklig visdom, så att du förstår vad du är skyldig Gud och din nästa och vad som gagnar din själ och din kropp till den eviga frälsningen. Invändigt bör du vara förgylld med ödmjukhet, så att du icke traktar efter att behaga någon utom mig och icke fruktar att misshaga människorna för min skull. Lekaren gör vidare tre ting med sin giga.

Först sveper han henne i sindal, att hon ej skall få fläckar. För det andra gör han ett fodral, vari hon kan förvaras. För det tredje gör han ett lås till fodralet, så att hon ej må borttagas av någon tjuv. På samma sätt bör du svepas i renhet, så att du icke mera vill befläckas vare sig i begär eller lust. Sträva gärna efter att vara ensam, ty umgänge med onda människor fördärvar goda seder. Låset betecknar den samvetsgranna vården om dina sinnen och allt ditt inre, så att du i alla dina handlingar ger akt på, att du ej måtte bedragas genom djävulens försåt. Men nyckeln är den Helige Ande, vilken öppnar ditt hjärta, såsom det täckes mig, till min ära och människornas gagn.»