"Människosonen har inte kommit för att bli tjänad
utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." Mark. 10:45
Heliga Birgittas Uppenbarelser
Köp Heliga Birgittas Uppenbarelser på Lulu (740 Sidor)
Vill du börja läsa klickar du här
Innehållsöversikt Bok 4
Johannes evangelistens ord till bruden
om huru ingen gärning bliver obelönad och huru Bibeln
överträffar alla andra skrifter och om konungen,
som är en rövare, en förrädare och en slösare,
och om de råd, som den helige Johannes ger samme konung,
och huru denne bör förakta rikedom och ära för Guds skull.
Brudens sällsamma och märkliga syn,
utlagd av Gud. I denna syn betecknas de döpta
med ett djur, hedningarna med en fisk
och Guds vänner med tre folkskaror.
Ett sällsamt samtal i form av frågor och svar
mellan Gud och bruden om konungen och om
konungens och hans efterkommandes arvsrätt i riket,
och huru somt bör återkrävas av efterträdarna
på tronen och somt icke.
Guds ord till bruden om de båda andarna,
den gode och den onde, och om den sällsamma strid,
som försiggår i en förnäm frus själ genom
den gode andens ingivelser och den onde andens frestelser,
och vad hon härvidlag bör välja.
Den helige Petri ord till bruden om den stora åstundan
han hade att frälsa folken, och huru han anvisar bruden,
hur hon skall erhålla en åminnelse,
och om de stora undergärningar,
som ännu skola uppfyllas och fullbordas i staden Rom.
Den helige Pauli ypperliga berättelse för bruden,
huru han av Gud blev kallad genom den helige Stefani förböner;
om vargen, som blev ett lamm,
och huru gott det är att bedja för alla.
Brudens sällsamma och märkliga vision
angående en själ, som skall dömas, och djävulens anklagelser
och den ärorika jungfruns försvarstal,
samt en utläggning av denna vision, vari himmelen betecknas
med ett palats, Kristus med en sol, jungfrun med en kvinna,
djävulen med en neger och ängeln med en riddare,
vari det talas om två platser med oåterkalleliga straff
och tre platser med straff som skola upphöra,
och vari det säges mycket annat märkligt,
framför allt om förbönernas makt.
Ängelns ord till bruden om anledningen till det straff,
som den av Gud i föregående kapitel dömda själen lider,
och om den lättnad, som denne man fick i sitt straff,
emedan han före sin död visade skonsamhet mot sina ovänner.
Ängelns ord till bruden om den gudomliga rättvisans dom
över nämnda själ och om den tillfyllestgörelse,
som här på jorden skall åstadkommas
för denna sig i skärselden uppehållande själ.
Kristus klagar inför bruden över romarna och fäller
en hård dom över dem; om de dö i sina synder.
Den heliga Agnes' ord till den ärorika Jungfrun,
vari hon prisar och välsignar henne,
och huru hon beder till Jungfrun för dottern,
och om Herrens och Jungfruns ljuva och trösterika svar till bruden,
och huru denna världen betecknas med en gryta.
Jungfrumoderns ord till dottern om huru Guds vänner
i denna världen än få smaka andlig bedrövelse,
än andlig hugnad, och vad den andliga bedrövelsen
och hugnaden är, och huru Guds vänner böra
glädja och vederkvicka sig timligen.
Kristi ord till bruden om vilka tårar som äro
välbehagliga för Gud och vilka icke,
och på vilket sätt allmosor böra givas åt de fattiga
för de avlidnas själar,
och om Kristi råd och uppmaning till bruden.
Kristi styrkande ord till den i fruktan försatta bruden,
att hon ej bör frukta för det hon ser och hör,
ty det är av den Helige Ande, och huru djävulen betecknas
med en huggorm och ett lejon och den Helige Andes tröst
med en tunga, och på vilket sätt man bör
bjuda djävulen motstånd.
Kristus förklarar för bruden,
varför de goda röna bedrövelse i detta livet
och de onda lycka; visar genom en liknelse,
att han stundom utlovar timliga ting,
varmed något andligt skall förstås, och förklarar,
varför han icke förutsagt allting på bestämda tider,
ehuru alla tider och stunder äro honom kända.
Jungfrun beskriver för dottern, huru den sluge djävulen
ofta leder somliga människor under fromhetens ull
in bland Guds tjänare för att oroa dessa; säger vidare,
åt vilka avlat förlänas, liknar Kyrkans inrättning vid en gås
och Gud vid en höna och säger,
vilka som äro värdiga att kallas Guds kycklingar.
Den heliga Agnes' mycket goda undervisning till dottern
om att leva väl och lovvärt för att undvika
en ond vandel och Guds onåd. Där betecknas styrkan
och tålamodet med en vagn, och med de fyra hjulen
betecknas fyra dygder, nämligen att fullkomligt lämna
allting för Guds skull, att vara ödmjuk,
att vist älska Gud och att klokt tygla sitt kött;
angående renlevnadsmännen tillägges något ytterligare.
Dotterns lovprisande ord till den ärorika jungfrun,
och jungfruns hulda svar till dottern,
vari hon beviljar denna många nådegåvor från henne själv,
apostlarna och helgonen, och mycket annat gott.
Dotterns ord till Vår Fru om hennes fägrings
kraft och lov, och Jungfruns svar, som styrker henne
i detta lov, och huru Sonen jämför
jungfrumodern med en guldsmed.
Den heliga Agnes' uppmaning till dottern
att icke vika tillbaka och icke framskrida mer
än skäligt är och beskrivningen av det sätt som bör
iakttagas i försakelser, som böra påbörjas eller
redan påbörjats, och vilken avhållsamhet
som är Gud välbehaglig.
Brudens ord till Gud om hans kraft och härlighet
och Jungfruns uppmuntrande svar till denna dotter
om huru de goda och Guds tjänare icke böra upphöra
att predika och förmana folken, vare sig dessa
omvändas eller icke, vilket hon bevisar med en liknelse.
Huru i dessa nya tider människornas ondska
går djävulens svek i förväg, och huru människorna
nu äro mera beredda att synda än djävulen att fresta,
och om den dom som fälles över dylika,
och huru Guds vänner böra arbeta manligt och skyndsamt
med sitt predikande, och huru Gud ingiver sina vänner visdom.
Johannes evangelistens ord till den ärorika jungfrun
om en ond hycklare och jungfruns svar
om hur denne är beskaffad och hur djävulen dårat honom
samt hur man känner igen den gode Anden
av sju tecken och urskiljer den onde anden
av sju andra tecken.
Jungfruns ord till dottern om huru Guds tjänare
böra bete sig mot de otåliga;
här betecknas övermodet med ett ölkar.
Moderns förmanande ord till dottern,
att människan icke bör taga vård om köttets begär
utan klokt vederkvicka kroppen med måttlig nödtorft,
och huru människan bör stå vid sin kropp och icke i sin kropp.
Jungfruns förmanande ord till dottern om
vilka dygdiga gärningar, son förtjäna det eviga livet
och vilka som icke göra det,
och om lydnadens yppersta förtjänst.
Jungfrun beklagar sig för dottern över en,
som blott låtsade sin fromhet, och jämför honom
med en illa beväpnad krigare i ett lekamligt krig.
Jungfruns ord till dottern om tre slags bedrövelser,
vilka betecknas med tre slags bröd.
Modern Marias ord till dottern om huru
somliga djävlar söka störta människorna,
andra önska hålla människorna tillbaka
och några fresta dem till oförståndig återhållsamhet,
och huru man bör förhålla sig emot dessa djävlar.
Jungfruns ord till dottern, att världens fagra
och dyrbara ting icke skada Guds tjänare,
ehuru de använda sådant, blott de använda det
till Guds ära, och detta bevisas genom Pauli exempel.
Moderns ord till dottern, visande genom en liknelse
att Guds predikanter och vänner icke skola
krönas mindre i Guds åsyn, om folken icke omvändas
genom deras predikan, än om de omvändas,
blott deras uppsåt varit gott.
Moderns ord till dottern om sin oändliga barmhärtighet
mot syndarna och även mot dem,
som lova och hedra henne.
Brudens märkliga ord om Rom,
vari hon beskriver det hugnesamma tillstånd,
den fromhet och ordning som fordom utmärkt
både prästerna och lekmännen i Rom men som nu
tyvärr förvandlats till förfall, oordning och styggelse,
varför staden blivit olycklig både lekamligen och andligen.
Brudens syn angående olika straff,
som bereddes åt en själ, vilken ännu vistades i kroppen,
och huru alla plågor av detta slag skola förvandlas
till den största heder och ära,
ifall själen omvänder sig före döden.
Brudens ord till Jesus Kristus, uttryckande hennes
längtan efter själarnas frälsning, och det svar,
som gives henne i den Helige Ande, att människornas
utsvävningar och överflöd i mat och dryck
stå emot den Helige Andes besökelser,
som skulle kunna sändas dem.
Guds ord till bruden, om hur människor
fordom gingo i kloster av fruktan och gudlig kärlek,
och hur Guds ovänner, nämligen falska klostermänniskor,
nu gå ut i världen för högmods och ond vinningslystnads skull,
och om hur illa riddarna nu leva i sitt ridderskap.
Kristi ord till bruden, med vilka han frågar henne
huru världen förhåller sig, och brudens svar,
att den förhåller sig såsom en öppnad säck,
till vilken alla oförnuftigt löpa. Och om Kristi mycket
hårda och rättvisa dom över sådana.
Kristus säger till bruden, att hon icke bör
sätta tro till drömmar utan akta sig för dem,
vare sig de äro glada eller sorgliga; att djävulen i sådana
blandar falskt och sant samman, varför många
villfarelser uppstå i världen, och att profeterna icke farit vill,
eftersom de i sanning älskat Gud över allting.
Moderns ord till Sonen om bruden
och Kristi svar till modern. Vidare moderns ord
om vad som betecknas med lejonet och lammet.
Och huru Gud för människornas otacksamhets
och otålighets skull låter det hända,
som annars icke skulle hända dem.
Kristi ord till bruden, förklarande vad en
kristlig död är och huru människan dör väl eller illa
och huru Guds vänner icke böra bedrövas,
om de se Guds tjänare dö kroppsligen och på plågsamt sätt.
Moderns ord till dottern, att präster,
som lagenligt hava avlösningens ämbete,
kunna avlösa från synderna, hur syndiga de än själva äro,
vilket även gäller om eukaristiens sakrament.
Moderns ord till dottern, vari goda seder
och rättfärdiga gärningar hos Guds vänner
betecknas med dörrposter och vari säges,
att Guds tjänare böra taga sig i akt för smädande tal.
Moderns ord till dottern, vari onda herdar
liknas vid en mask, som gnager trädets rötter.
Kristus beskriver för bruden, hur kroppen kan liknas
vid ett skepp och världen vid ett hav,
hur viljan är fri att föra själarna till himmelen
eller till helvetet och hur jordisk fägring
kan jämföras med ett glas.
Bruden klagar inför det kejserliga majestätet
över att fyra systrar, konungen Jesu Kristi döttrar,
nämligen ödmjukhet, avhållsamhet, förnöjsamhet och kärlek,
nu sorgligen nedtryckas, och fyra andra systrar,
konungen djävulens döttrar, nämligen högmod,
lusta, överflöd och simoni, kallas fruar.
Brudens förmaningsord till en herre angående
återställandet av med orätt förvärvat gods och
angående en ängel, som lät höra sin röst
och uttalade en sträng dom över denne man.
Sonens ord till bruden,
huru vi böra skydda oss mot djävulens frestelser,
och huru djävulen betecknas med fienden,
Gud med hönan, hans makt och vishet med vingarna,
hans barmhärtighet med fjädrarna
och människorna med kycklingar.
Sonens ord till bruden om en konung:
hur han bör öka Guds heder och kärleken till själarna
och om domen över honom, ifall han icke gör så.
Bruden skådar Kyrkan i en liknelse,
vars förklaring handlar om de mått och steg
påven bör iakttaga beträffande sig själv och kardinalerna
och andra prelater i den heliga modern Kyrkan
och framför allt beträffande det ödmjuka
levnadssätt de böra hava.
Brudens ofattbara syn angående domen
över många personer, som ännu leva.
Hon hörde vid detta tillfälle sägas:
»Om människorna göra bättring för sina synder,
skall jag mildra min dom.»
Brudens sällsamma och förfärliga vision av en själ,
som fördes inför domaren; Guds och rättvisans boks klagomål
emot denna själ och själens genmälen mot sig själv,
och de häpnadsväckande straff som ådömdes henne till rening.
Brudens förfärliga vision av en man och en kvinna
och ängelns högst märkliga utläggning av brudens syn.
Jungfruns ord till bruden om huru hon är beredd
att försvara varje änka, varje jungfru och maka,
som hon ser vara ståndaktig i sin rättfärdiga föresats
och älska hennes Son över allting.
Moderns ord till dottern om den lyckliga andliga
födelsen av en, som fordom närts i de uslaste synder;
en födelse, som hon utverkat genom Guds tjänares böner och tårar.
Moderns ord till dottern om hur hon för Guds tjänares
böners skull vill älska en viss pilt
och beväpna honom med andliga vapen.
Moderns ord till dottern om en,
som icke borde bedrövas för den näpst han fått.
Moderns ord till dottern om hur Rom
bör rensas från tistlarna, först med ett vasst järn,
sedan med eld och till sist med ett par oxar.
Kristus talar till bruden i en liknelse,
där Kristus betecknas med en vallfärdande herre,
hans lekamen med en skatt, Kyrkan med ett hus
och prästerna med väktare. Dessa präster har Herren
bevisat en sjufaldig heder. Nu klagar han över
att de onda prästerna tillfoga honom sjufaldig smälek
och förvandla de sju kläder eller dygder,
som de borde hava, till sju laster.
Kristi ord till bruden om huru tre ting
tillkomma prästen: för det första att inviga Guds lekamen,
för det andra att hava köttets och andens renhet,
för det tredje att sörja för sin församling,
och hur han även bör hava bok och olja,
och huru prästen är Guds ängel men hans ämbete
snarare större än ängelns.
Brudens ord till Gud om ett välbehagligt sätt att bedja till Gud.
Huru djävulen visar sig för bruden
vid Kristi lekamens upphöjande, talar och med
förnuftsgrunder bevisar för henne, att det som upphöjdes
icke kunde vara Kristi lekamen; huru Herrens ängel
genast visar sig för henne, styrker henne och säger:
»Tro icke detta etc.», och huru Kristus visar sig
och tvingar djävulen att säga sanningen inför dottern,
och huru Kristi lekamen tages såväl av de goda som av de onda,
och om ett lämpligt botemedel mot frestelser
till tvivel på Kristi lekamen.
Herren tadlar i brudens närvaro en präst,
som begraver en man, vilken dött efter ett med tålamod
buret lidande. Och huru Kristus skall komma till de
dåliga prästerna med sju andliga och sju kroppsliga plågor,
och huru den döde vann den himmelska äran
för sitt tålamods och sina dygders skull.
Djävulen uppenbarar sig för bruden
och vill med skenbart påtagliga skäl bedraga henne
genom tvivel angående Kristi lekamens sakrament.
Kristus kommer dock bruden till hjälp och tvingar djävulen
att säga sanningen inför bruden; han bekräftar denna
och giver bruden en den nyttigaste undervisning
om sin ärorika lekamen i sakramentet.
Moderns ord till dottern, vari hennes Son
liknas vid en fattig bonde, och huru bedrövelser
och förföljelser tillfogas goda och onda,
de goda dock till rening och belöning i deras tålamod.
Förmaningsord till bruden, vilka genom en liknelse bevisa,
att Guds vänner icke böra förtröttas i eller upphöra
med förkunnelsens arbete; de skola för detta få en stor belöning.
Moderns ord till dottern om huru timliga goda ting,
om de ägas med klokhet, icke äro till skada,
såframt icke ägarens sinnesförfattning är felriktad.
Kristus talar till bruden och uppenbarar sin härlighet;
beskriver, huru allting består enligt hans anordning
utom syndarens eländiga själ, visar det genom exempel
och säger, huru man bör giva akt på viljan,
när man handlar.
Moderns ord till dottern om räven och huru djävulen
är lik en räv, i det han med rävens listighet
bedrager människorna genom mångfaldiga frestelser
och försöker komma dem på fall,
som han ser göra de största framstegen i det goda.
Kristi ord till bruden, vari klerkernas goda seder
och goda gärningar betecknas med klart källvatten
men deras onda seder och onda gärningar
med smutsat och grumligt vatten.
Moderns ord till dottern, vari hon skildrar
sin välsignade Sons pina och gestalten och skönheten
hos samme sin Sons kropp.
Kristi hulda frågor till sin brud och brudens ödmjuka
svar till Kristus, och huru Kristus förelägger brudens dotter
tre lovvärda stånd att välja mellan,
nämligen jungfruns, hustruns och änkans.
Kristi ord till bruden om systrarna Marta och Maria
och den återuppväckte Lasarus. Och huru bruden
och hennes dotter (såsom jag tror) betecknas med systrarna,
själen med brodern Lasarus och de avundsamma
med judarna, och huru Gud gör större barmhärtighet
med dem än med Lasarus' systrar. Och huru de,
som veta att tala mångahanda men uträtta föga,
harmas över dem, som göra gott.
Jungfruns ord till bruden om huru hon icke bör
bedrövas över en riddare, som tillkännagivits vara död
och visats henne som sådan.
Kristus talar till bruden. Johannes Döparen
talar till Kristus, lovar honom och frambär i hans åsyn
fromma böner för de kristna och framför allt
för en viss riddare. På hans förböner förses
denne riddare av hans egna, den ärorika jungfruns,
Petri och Pauli händer med andliga vapen, d. v. s. dygder,
av vilka var och en betecknas med ett lekamligt vapen,
samt undervisas om sättet att bedja väl.
Brudens bedjande och lovprisande ord
till Kristus och jungfrun, och jungfruns tröstande
svar till dottern, vari hon genom liknelser visar,
att Gud genom sitt rättfärdiga domslut ofta tillåter,
att hans dygd må bliva uppenbarare genom djävulens lögn,
och att bedrövelser giva anledning till andligt gott.
Jungfrun talar till dottern, visar vilka
som äro Guds vänner, beklagar att man finner
så få sådana i våra dagar, både i lekmännens
och prästernas stånd, och angiver orsaken till
att den rike Guden älskade fattigdomen och utvalde
fattiga och icke rika samt ändamålet med att rikedomar
förlänades åt Kyrkan.
Brudens ord till Kristus, vari hon uppenbarar
den storartade barmhärtighet, som Kristus bevisat henne,
och Kristi ord till bruden, vari han hult bekräftar,
att han visat henne denna barmhärtighet.
Och huru han utvalt henne till ett käril,
som skall fyllas med vin, varav Guds tjänare
skola få dricka. Och brudens tacksamma
och ödmjuka fråga till Kristus.
Ord, som från ovan uppenbarats för bruden,
ja klart och tydligt kungjorts för henne
av den ärorika jungfruns allra ljuvligaste mun.
Anmärkningsvärd prolog till den högst nyttiga
undervisningen i följande kapitel. Den innehåller mycket gott
och har från ovan uppenbarats för bruden.
Brudens gudomligt uppenbarade och mycket kloka
och nyttiga förmaning till en präst om de andliga
och kroppsliga fordringarna för ett rätt leverne.
Jungfrun talar till bruden angående tre män,
för vilka bruden bedit till Gud, samt säger vilka tårar
som äro förtjänstfulla och vilka icke,
hur Gudskärleken ökas när man tänker
på Kristi ödmjukhet och till vad gott fruktan
(ehuru icke den sonliga eller den ursprungliga) kan vara.
Kristus talar till bruden och säger henne,
att en from själ såsom en brud bör hava behaglig mun,
rena öron, kyska ögon och stadigt hjärta,
och han förklarar alla dessa lemmar mycket vackert på andligt vis.
Kristus talar till bruden och säger,
att hon bör älska honom såsom en god tjänare sin husbonde,
såsom en god son sin fader och såsom en trogen hustru sin man,
från vilken hon aldrig bör skiljas.
Och han utlägger nyttigt allt detta på andligt vis.
Kristus talar till bruden och berättar,
huru tre män blivit snärjda genom kvinnor;
av dem liknas en vid en krönt åsna, en annan säges
hava harhjärta, och en tredje liknas vid en basilisk;
och därför bör kvinnan alltid vara mannen underdånig.
Kristus talar till bruden och säger henne,
att det ligger tvenne bokblad framför honom
- på det ena står trefaldig barmhärtighet skriven
och på det andra rättvisa -, och han förmanar henne, att hon,
medan hon har tid, må taga sin tillflykt till barmhärtigheten,
så att hon icke senare må straffas av rättvisan.
Guds moder talar och säger,
att hon är lik det blomster, varav bina draga sötma,
men att bina äro Guds tjänare och utvalda,
vilka dagligen draga nådens sötma av henne
och hava andliga vingar och fötter.
Kristus talar till bruden och säger henne,
att hon bör hava sköna och fläckfria lemmar;
han jämför på andligt sätt alla lemmarna med
den fullkomliga kärleken till Gud och nästan
och särskilt till Guds vänner. Han bevisar även,
att hon på andligt sätt bör göra vad fågeln Fenix gör kroppsligen,
då denne samlar ved och bränner upp sig själv.
Kristus talar och säger till bruden,
att allt skapat lyder hans vilja utom människorna,
och han säger även, att det finns tre slag av människor
i denna världen; de jämföras med tre skepp som gå på havet,
av vilka det första svävar i fara och förgås,
det andra drives av vågorna och det tredje är väl styrt.
Kristus talar till bruden och säger henne,
hur en andlig riddare må förhålla sig i striden
- att han må förtrösta på Gud och ej på sina egna krafter -
och han ger honom två korta böner, som han dagligen bör läsa,
samt beskriver de andliga vapen, varmed han må vara beväpnad.
Kristus talar och säger, att hans vänner
äro liksom hans arm, eftersom han liksom en god läkare
skar bort ruttet kött och allt skadligt från dem
och tillfogade gott kött, i det han förvandlade dem till sig.
Kristus förmanar bruden, att hon bör ödmjuka sig
på fyrfaldigt sätt, nämligen inför världens mäktiga,
inför syndarna och även inför Guds andliga vänner
och inför världens fattiga.
Kristus förmanar bruden att hon skall framskrida
och framhärda i dygder, i det hon efterliknar
helgonens liv, så att hon bliver hans arm;
han visar nämligen, att helgonen genom att förvandlas
bliva till Kristi arm.
Kristus talar till bruden och bjuder henne tre ting,
nämligen att hon intet må åstunda förutom kost och dräkt,
att hon icke må önska äga det andliga utom
efter Guds vilja och att hon icke må bedrövas
över någonting annat än sina egna och andras synder.
Han säger även, att de, som i detta livet icke vilja
rena och bättra sina synder genom sträng botgöring,
skola straffas mycket hårt i den gudomliga domen.
Kristus lär bruden sköna böner,
som hon bör säga när hon kläder sig och går till bords och till sängs,
och han förmanar henne därigenom att vara ödmjuk
i all sin klädedräkt och hövisk och måttfull i sina lemmar.
Kristus talar till bruden och förklarar för henne,
vilka och hurudana de ogudaktigas vapen äro,
och att dessa människor, om de skryta med synden
och vilja framhärda i den, förfärligt skola drabbas
av den gudomliga rättvisans stränga svärd.
Brudgummen förklarar för bruden,
vad som betecknas med de två stegens avstånd
och svärdets utdragande,
varom han talat i föregående kapitel.
Kristus talar till bruden om en prelat och säger henne,
att den fromma själ, som förlorat fromhetens
och det heliga betraktandets värme på grund av
sitt högmod och sin lystnad och på grund av insnärjande
i världsliga ting, skall, om hon fullkomligt ödmjukar sig
inför Gud och sin nästa, återfå den gudomliga värmen
och ljuset och känna gudomlig sötma.
Kristus talar till bruden och säger,
att syndarna och de ljumma böra beskjutas
med fyra pilar, d. v. s. fyra förebråelser,
som här innehållas, på det att de måtte ångra sig
och i ödmjukhet återföras till ett bättre liv.
Kristus talar till bruden och klagar över de judar,
som korsfäste honom, men även över de kristna,
som förakta honom och hans kärlek och rättvisa,
i det de förmätet och medvetet synda mot honom
och hans bud samt förakta Kyrkans bannlysningsdomar
i falskt förlitande på hans barmhärtighet,
varför han hotar dem med sin rättvisas stränga vrede.
Kristus talar till bruden och säger henne,
att hon är såsom den Helige Andes giga,
på vilken han framkallar ljuva toner i världen
till sin heder och folkens nytta, varför han till det yttre
vill försilvra henne med goda seder och vishet
och till det inre förgylla henne med sann ödmjukhet och hjärterenhet.
Guds moder talar och säger, att hennes Sons hjärta är sötast,
renast och ljuvligast samt så överflödande rikt på kärlek,
att syndaren, även om han stode vid fördömelsens portar
men ropade till honom och vore villig att bättra sig,
genast skulle räddas, och hon säger även,
att man når fram till Guds hjärta både genom
den sanna ångerns ödmjukhet och genom det fromma och flitiga
betraktandet av hans pina.
Bruden får i en vision uppleva domen över en munks själ.
Kristus är domaren, den heliga jungfrun är förebedjerska,
och djävulen anklagar själen grymt för svåra synder.
Kristi brud såg under bönen,
hur den helige Dionysius bad för Frankrikes rike
till Jungfru Maria.
Guds moder beder jämte den helige Dionysius
och andra helgon till samme sin Son för Frankrike,
eftersom krig råder mellan detta lands och Englands båda konungar,
vilka liknas vid två mycket rovgiriga vilddjur.
Kristus talar till bruden och säger henne det sätt,
på vilket fred bör vinnas mellan Frankrikes och Englands konungar,
och att dessa konungar, om de icke lyda, skola straffas hårt.
Kristus säger till bruden, att hon ej bör vara rädd
för att bryta avhållsamheten, om hon blott lyder
sin andlige fader, ty detta är icke synd.
Han förmanar henne även att vara stark och ståndaktig,
ständigt stå emot frestelserna och hava en fast vilja
att framhärda i det goda, såsom fordom
Jungfru Maria, David och Abraham.
Kristus uppmanar bruden, d. v. s. själen,
att städse samvetsgrant bevara den uppriktiga ångern,
Gudskärleken och den ståndaktiga lydnaden
samt försmå dem, som försmå lydnaden,
avhållsamheten och det goda tålamodet.
Han varnar även en andlig man, så att icke denne
så småningom låter sitt samvete förgrovas
och förblindas under ljusets skepnad.
Kristus talar till bruden och säger,
att tre helgon behagat honom mer än andra,
nämligen Jungfru Maria, Johannes Döparen och Maria Magdalena,
och han prisar även den kloka avhållsamhet,
som dessa iakttagit i mat, sömn och klädedräkt.
Maria talar och säger, att den andliga människan,
sedan hon blivit omvänd, genom botgöringens,
kärlekens, ångerns och tålamodets arbete
bör köpa tillbaka de tidigare, förlorade tiderna,
så att hon icke må erbjuda tomma nötter åt Gud.
Kristus undervisar bruden,
hur man bör skilja mellan den gode anden
och djävulens svek och huru man bör svara bådadera.
Sonen talar till bruden om de tre lagarna,
nämligen Kyrkans, kejsarens och allmogens,
och han förmanar henne, att hon själv må leva efter en fjärde lag,
nämligen den andliga och gudomliga, i det hon i ödmjukhet,
fast katolsk tro och fullkomlig, helgad kärlek
åsidosätter allt för Guds skull, ty därigenom förvärvas
andlig heder och himmelska rikedomar i den eviga härligheten.
Kristus talar till bruden och säger,
att hon noga må akta sig för högmodets last,
så att hon icke förhäver sig över sina lemmars skönhet,
sina rikedomar eller sin börd, ty den högmodige
liknas vid en fjäril, som har breda vingar och en liten kropp.
Kristus förmanar bruden, att hon må leva ödmjukt
och ej bry sig om stort rykte och namn,
ty han utvalde själv icke höglärda män utan ringa fiskare
till att förkunna evangeliet; och han säger, att de,
som arbeta för att förvärva sig ett stort namn i världen,
skola straffas svårt i helvetet.
Kristus förmanar bruden att akta sig för
världsmänniskornas sällskap, som är såsom djävulens stek,
och Jungfru Maria lär henne att i alla sina dygdiga gärningar
hava den rätta avsikten, så att Guds ära ökas
- många tjäna nämligen Gud i gärning,
men deras vrånga avsikt fördunklar allt gott.
Kristus talar till bruden om en man,
som är i djävulens våld och hur han kan befrias.
Han säger henne, att liksom kroppen utvändigt har
lemmar i kroppslig måtto, så har ock själen invändigt lemmar i andlig måtto.
Och Herren utlägger detta mycket vackert.
Kristus klagar för bruden över hedningarna och judarna
och allramest över de dåliga kristna,
emedan de icke mottaga de heliga sakramenten fromt
och rent såsom sig bör och emedan de förgäta skapelsen
och återlösningen och den gudomliga hugsvalelsen.
Bruden hörde, att Gud genast skyndar emot dem,
som i sanning längta efter honom, och tröstar dem liksom
en huld fader samt gör det svåra lätt för dem.
Kristus talar till bruden och säger, att dem,
som Fadern ser gärna förvandla sin onda vilja
till en god sådan och åstunda att göra bättring för sina synder,
dem drager han till sig, i det han fullkomnar
deras goda vilja i det goda.
Modern berättar här om sju goda ting,
som finnas i Kristus, och om sju motsatta ting,
som människorna gåvo honom i gengäld.
Kristus säger till bruden, att det finns två förnöjelser,
nämligen den andliga och kroppsliga,
och att den andliga förnöjelsen är,
när själen förnöjes åt Guds välgärningar.
Att icke dräkten utan den dygd,
som ligger i lydnaden och iakttagandet av klosterregeln, gör munken,
och att hjärtats sanna förkrosselse
samt föresatsen att bättra sig rycker bort själen
ur djävulens hand, låt vara att ångern icke är fullständig.
Att en löslig och ljum människas liv är
såsom en smal och farlig bro, från vilken hon,
om hon ej omvänder sig och hastigt hoppar ned
i ångerns och dygdernas skepp, skall störtas ned
i den djupa avgrunden av sin ovän djävulen.
Kristus försvarar sin brud Birgitta,
d. v. s. den från världen till ett andligt liv omvända själen,
vilken hennes fader, moder, syster och broder
försöka kalla tillbaka från hans kärlek och kyska hjonelag.
Huru den heliga Agnes sätter en krona
med sju dyrbara stenar (nämligen tålamod i bedrövelserna etc.)
på Kristi bruds huvud.
Guds moder talar till sin dotter, Kristi brud,
och framlägger för henne en vacker och märklig liknelse om sju djur,
varmed fyra syndiga och tre dygdiga människor betecknas.
Jungfru Maria talade med sin Sons brud om en biskop,
för vilken denna fromt bad. Och hon giver här
en anmärkningsvärd lära och det dygdigaste rättesnöre,
enligt vilket biskopar skola leva och fromt
och andligt styra sig själva och sina underlydande.
Jungfru Maria underrättar bruden,
som beder för en nyss avliden eremit, sin vän,
att innan hans kropp kommer under jorden,
skall hans själ föras in i den eviga härligheten.
Jungfrumoderns svar till Sonens brud när denna bad
för en gammal eremit, som var i tvivelsmål,
huruvida det vore Gud välbehagligare att han ensam
njöte sötman av sin själs hugsvalelse och aldrig lämnade
sin eremitboning, än att han ibland ginge ned
för att uppbygga sina medkristnas själar.
Två år efter det att bruden haft den vision av djuret och fisken,
som står att läsa i denna fjärde bok, kapitel 2,
uppenbarade sig Kristus för henne, utlade på ett mycket klart
och märkligt sätt denna dunkla vision, i det han sade att djuret
och fisken beteckna syndare och hedningar men de,
som fånga dem, rättfärdiga och dygdiga människor.
Många år efter det att bruden haft den vision
angående de sju djuren, som står att läsa i kapitel 125 av denna bok,
uppenbarade sig Kristus för henne och utlade ytterligare något,
som ännu fattades i utläggningen av denna vision, nämligen det följande.
Denna uppenbarelse, som skedde på Monte Gargano,
handlar om änglarnas höghet.
Till präster och påvar riktade uppenbarelser
av den heliga Birgitta. Kristus talar om de fem goda ting
han givit prästerna och om de fem motsatta ting,
som dåliga präster bereda honom.
Kristus jämför sig med Moses, som förde Israel genom Röda havet,
där vattnet stod som en mur till höger och vänster,
och huru Israel, d. v. s. de dåliga prästerna,
förakta Kristus och älska den gyllene kalven, d. v. s. världen,
och huru Kristus hedrade prästerna genom sju ordningar,
vilka de nu på sjufaldigt sätt vänt sig bort ifrån.
Kristus säger, att han hedrade prästerna
framför alla änglar och människor men att de nu
reta honom mer än alla andra. Deras fördömelse åskådliggöres
i en prästs evigt fördömda själ.
Kristus visar, vilken kärlek han bevisat prästerna
men hur dessa nu äro så otacksamma som en äktenskapsbryterska,
i det de förakta Kristus och älska trenne andra,
nämligen världen, köttet och djävulen;
och allt detta visar han i en nyligen avliden,
för evigt fördömd prästs själ.
Dessa uppenbarelser (kap. 136-144)
undfick den heliga Birgitta i andlig vision, när hon förrättade bön.
De äro riktade till påvarna Innocentius VI, Urban V och Gregorius XI
och handla om att flytta tillbaka den apostoliska stolen
och den romerska kurian till Rom och om Kyrkans reform,
enligt den allsmäktige Gudens bud.
Kristi ord till bruden om påven Innocentius VI,
som var Klemens' efterträdare.
En uppenbarelse, som rör påven Urban
och som Kristi brud hade i Rom angående bekräftandet
av Frälsarens klosterregel och avlaten från kyrkan
San Pietro in Vincoli, av Kristus beviljad åt Marieklostret i Vadstena.
Detta är en uppenbarelse, som Kristi brud hade i Rom
angående samme påve Urban, innan han återvänt till Avignon.
Hon undfick den år 1370 och framlade den
för honom i Montefiascone.
Detta är den första uppenbarelse,
som sändes påven Gregorius XI genom herr Latinus Orsini.
Här följer den andra vision,
som herr greven av Nola frambar inför samme påve Gregorius XI.
Denna uppenbarelse, som gäller samme påve,
undfick Kristi brud på Sankt Polykarpus' dag i Neapel,
när hon återvänt från Jerusalem,
men hon sände den icke till påven,
eftersom hon ej fick himmelsk befallning därom.
Denna uppenbarelse undfick Kristi brud i Neapel
i februari månad, och hon framlade den för en eremit,
som försakat biskopsämbetet.
Den fjärde uppenbarelsen, som den heliga Birgitta
skickade till herr påven i juli månad år 1373.
Hon gav den skriftligen åt en eremit, som fordom varit biskop
och som då var hos herr påven i Avignon med anledning härav.
Den vision, som Kristi brud hade
angående domen över en avliden påves själ.