Modern talar: »Min Son har sju goda ting. Han är nämligen allra mäktigast, ja så mäktig som den eld vilken förtär allt. För det andra är han allra visast, och hans vishet kan ingen gripa eller sammanfatta, lika litet som man kan ösa ut havet. För det tredje är han allra starkast, ja så stark som ett orörligt berg. För det fjärde är han allra dygdigast, liksom den blomma, som bina draga honung av. För det femte är han allra skönast, liksom den skinande solen. För det sjätte är han allra rättvisast, liksom den konung, som icke skonar någon, om detta är emot rättvisan.

För det sjunde är han allra mildast, liksom en herre, som offrar sig själv för sin tjänares liv. I motsats härtill tålde han sju andra ting. För sin makt blev han nämligen gjord till en mask. För sin vishet blev han ansedd såsom den ovisaste, för sin styrka såsom ett lindebarn, för sin skönhet såsom en spetälsk. För sin dygd stod han naken och fjättrad. För sin rättvisa ansågs han som en lögnare. För sin mildhet led han döden.»