| Att icke dräkten utan den dygd, som ligger i lydnaden och iakttagandet av klosterregeln, gör munken, och att hjärtats sanna förkrosselse samt föresatsen att bättra sig rycker bort själen ur djävulens hand, låt vara att ångern icke är fullständig. |
| Kapitel 121 |
|
En djävul visade sig och sade: »Se, munken flög bort, och endast skuggan blir kvar». Herren sade till honom: »Förklara vad du menar».
Djävulen svarade: »Det skall jag göra, fastän ogärna. En sann munk är sin egen väktare; hans klädedräkt är lydnad och iakttagande av klosterregeln. Ty liksom kroppen betäckes av kläderna, så själen av dygderna. Sålunda har den yttre dräkten intet värde, om icke den inre bevaras, ty det är icke dräkten utan dygden som gör munken. Denne munk flög bort, när han tänkte så: 'Jag känner min synd; jag vill hädanefter bättra mig och med Guds nåd aldrig synda mera'. Med denna vilja gick han bort från mig och är nu din.»
|
| FÖRKLARING |
|
Denne broder såg i prästens hand, när Kristi lekamen upphöjdes, vår Herre Jesus Kristus i gosseskepnad, som sade till honom: » Jag är Guds Son och jungfruns Son». Han förutsåg även ett år i förväg timmen för sin hädanfärd, varom läses i många kapitel i den heliga fru Birgittas levernesbeskrivning. Denne broder hette Gerekinus. Han förde det mest återhållsamma liv.
När han skulle dö, såg han en gyllene skrift med tre guldbokstäver: P, O och T. Han berättade detta för sina bröder och sade: »Kom, Petrus; skynda, Olov och Tord!» Och efter att ha kallat på dessa dog han. De nämnda bröderna dogo under en och samma vecka och följde honom. Om samme broder handlar även kapitel 55 i Bifogade uppenbarelser: »En munk av helig vandel etc.». |