O ljuva Maria, du nya fägring, du allra klaraste fägring! Kom du till min hjälp, så att min fulhet måtte borttvås och min kärlek upptändas! Tre ting förlänar nämligen din fägring åt huvudet. Den renar minnet, så att för det första Guds ord ljuvligen kunna ingå, så att för det andra det hörda med glädje kan hållas kvar och så att för det tredje Guds hörda och kvarhållna ord med nit och iver kan utgjutas och bäras vidare till nästans kännedom.

Din fägring beskär även tre ting åt hjärtat. För det första borttager den tröghetens mycket hårda börda, om din kärlek och ödmjukhet betraktas. För det andra giver den tårar åt ögonen, om din fattigdom och tålighet beaktas. För det tredje giver den åt hjärtat ljuvhetens innerliga glöd, om minnet av din godhet och mildhet med allvar framkallas.

O min fru, du är i sanning den kostbaraste fägring, den åtråvärdaste fägring, ty du är given de svaga till hjälp, de bedrövade till tröst och alla till medlerska. Alltså göra alla, som hört att du skulle födas och som veta att du nu är född, rätt i att ropa: 'Kom, du klaraste fägring, och upplys vårt mörker! Kom, du kostbaraste fägring, och borttag vår smälek! Kom, du ljuvaste fägring, och mildra vår bittra smärta! Kom, du mäktigaste fägring, och lös oss ur vår fångenskap! Kom, du ärbaraste fägring, och utplåna vår vederstyggliga orenhet!' Välsignad och värd att vördas vare därför en så härlig fägring! Alla patriarker önskade få se den, alla profeter sjöngo och siade om den, och alla utvalda fröjdas över den.»

Modern svarade: »Välsignad vare Gud, min fägring, som ingav dig att tala sådana ord! Fördenskull säger jag dig, att den uråldrigaste, den eviga och allra fagraste fägring, som gjort och skapat mig, skall styrka dig; den allra äldsta och dock nya fägring, som förnyar allt, som var i mig och utgick ur mig, skall lära dig underbara ting; den åtråvärdaste fägring, som gläder och fröjdar allt, skall upptända din själ med sin kärlek. Förtrösta därför på Gud! När den himmelska fägringen visar sig, skall nämligen all jordisk fägring komma på skam och räknas såsom träck.»

Därefter sade Guds Son till modern: »O välsignade moder, du är lik en guldsmed, som bereder ett skönt verk. Alla, som se verket, glädjas och offra guld eller dyrbara stenar för att verket må kunna fullbordas. Så beskär du, allas älskade moder, hjälp åt den, som försöker stiga upp till Gud, och du låter ingen umbära din tröst. Fördenskull kan du med rätta kallas blod av Guds hjärta. Ty liksom kroppens alla lemmar få liv och styrka av blodet, så väckas genom dig alla till liv från synden och kunna tjäna Gud på ett fruktbarare sätt.»