Ljuva Maria», sade bruden, »välsignad vare du med evig välsignelse, ty du var jungfru före förlossningen, jungfru efter förlossningen, jungfru med din trolovade, otvivelaktig jungfru då din brudgum tvivlade. Fördenskull vare du välsignad, ty du var moder och jungfru, du allena var allra kärast för Gud, du allena var renast över alla änglar, du allena var allra fullast av tron med apostlarna, du allena var allra sorgsnast i hjärtats ve, allra ädlast i återhållsamhet över alla bekännare, allra upphöjdast i avhållsamhet och kyskhet över alla jungfrur. Därför välsigna dig allt uppe i himmelen och allt nere på jorden, ty genom dig blev Gud Skaparen människa, genom dig finner den rättfärdige nåd, syndaren förlåtelse, den döde liv, och den biltoge återvänder till sitt fädernesland.»

Jungfrun svarade: »Det står skrivet, att när Petrus bar vittnesbörd om min Son, att han var Guds Son, så fick han detta svar: 'Salig är du, Simon, ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig'. På samma sätt säger jag nu, att din köttsliga själ icke uppenbarat dig denna hälsning, utan Han, som var utan begynnelse och skall vara utan slut. Fördenskull må du vara ödmjuk; då skall jag vara dig misskundsam, Johannes Döparen skall vara dig ljuv såsom han lovat, Petrus skall vara dig mild, Paulus skall vara stark som en kämpe. Ja, då skall Johannes säga dig: 'Dotter, sitt i mitt knä'; Petrus skall säga dig: 'Dotter, öppna din mun, så skall jag mätta dig med ljuvhetens kost'; Paulus skall kläda dig och beväpna dig med kärlekens vapen; och jag, som är moder, skall föreställa dig för min Son.

Dock, min dotter, detta kan du även förstå på andligt vis. Ty med Johannes, som betyder Guds nåd, betecknas sann lydnad. Han var förvisso och är ljuv. Johannes var ljuv för sina föräldrar på grund av sin underbara nåd, ljuv för människorna på grund av sin enastående förkunnelse, ljuv för Gud på grund av sitt livs helighet och lydnad. Ja, han lydde i sin ungdom, lydde i medgång och motgång, förblev lydig och ödmjuk, när han kunnat skörda heder, och lydde ännu i döden. Därför säger lydnaden: 'Sitt i mitt knä', d. v. s. stig ned till det ödmjuka och du skall hava det höga, lämna det bittra och du skall hava det ljuva; lämna din egen vilja, om du vill vara liten; förakta det jordiska och du skall bliva himmelsk; försmå det överflödiga och du skall hava andligt överflöd. - Med Petrus betecknas emellertid den heliga Kyrkans tro.

Ty liksom Petrus förblev ståndaktig ända till slutet, så skall den heliga Kyrkans tro evigt förbliva ståndaktig. Därför säger Petrus, nämligen den heliga tron: 'Öppna din mun, och du skall få den yppersta kost', d. v. s.: öppna din själs förstånd, och du skall i den heliga Kyrkan finna den ljuvaste kost, nämligen Herrens lekamen i altarets sakrament, den nya lagen och den gamla, lärarnas uttydningar, martyrernas tålamod, bekännarnas ödmjukhet, jungfrurnas renhet och alla dygders grundval.

Sök därför den heliga tron i den helige Petri kyrka, håll den i minnet och fullkomna den med goda gärningar. Med Paulus betecknas tålamod. Han var nämligen brinnande i nitälskan mot dem, som bekämpade den heliga tron, glad i lidandena, uthållig i hoppet, tålig i sjukdomar, medlidsam med de sörjande, ödmjuk i sina dygder, givmild mot de fattiga, barmhärtig mot syndarna, allas mästare och lärare, ända till slutet framhärdande i Guds kärlek.

Därför skall Paulus, nämligen tålamodet, beväpna dig med dygdernas vapen, ty det sanna tålamodet, som är grundat på och styrkt med Kristi och hans helgons exempel och tålamod, upptänder Gudskärleken i hjärtat, eldar själen till att handla med styrka, gör människan ödmjuk, mild, barmhärtig, brinnande för det himmelska, vaksam när det gäller henne själv och uthållig i det som hon påbörjat.

Följaktligen skall jag, barmhärtighetens moder, till min Son föra varje människa, som lydnaden fostrar i ödmjukhetens knä, tron mättar med ljuvhetens kost och tålamodet kläder i dygdernas vapen, och min Son skall kröna henne med sin ljuvlighets krona. I honom är nämligen en outgrundlig styrka, en ojämförlig vishet, en outsäglig dygdighet och en underbar kärlek. Och därför skall ingen kunna rycka henne ur hans händer.

Ehuru jag talar med dig, min dotter, förstår jag dock med dig alla, som följa den heliga tron i kärlekens gärningar. Ty liksom med en enda man Israel alla israeliter förstodos, så förstås med dig alla sanna troende.»