Sonen talar till bruden: »Jag är allas Skapare. Framför mig ligga likasom tvenne bokblad. På det ena står barmhärtighet skriven, på det andra rättvisa. Om den, som ångrar sina synder och föresätter sig att icke synda mera, säger därför barmhärtigheten, att min ande skall upptända honom till att göra goda gärningar. Den, som gärna vill skilja sig från denna världens fåfänga, honom skall min ande göra ännu mera brinnande i det goda. Men den som är beredd att t.o.m. dö för mig, honom skall min ande upptända så, att han helt skall vara i mig och jag helt i honom. På det andra bladet står däremot rättvisan skriven, och hon säger: 'Den som icke bättrar sig, när han har tid, utan medvetet vänder sig bort från Gud, honom skall Fadern icke försvara; över honom skall Sonen icke förbarma sig, honom skall den Helige Ande icke upptända'.

Betrakta därför noggrant, medan tid är, barmhärtighetens blad, ty var och en, som skall frälsas, måste renas antingen genom vatten eller genom eld, d. v. s. antingen genom måttlig botgöring i denna värld eller genom skärselden efter döden, tills han blivit renad. Vet även, att jag visade dessa barmhärtighetens och rättvisans blad för en man, som du känner, men han begabbar nu min barmhärtighets blad och anser, att det är höger, som är vänster. Och liksom falken över fåglarna, så önskar han stiga upp högt över alla andra. Därför bör han frukta, att om han icke tar sig noga i akt, skall han leende dö och tillsammans med glammande och drickande människor borttagas från världen.» - Detta slog också sedermera in, ty han stod glad upp från bordet och blev om natten dödad av sina fiender.