Lov och ära vare den allsmäktige Guden för alla hans verk! Evärdlig heder vare även honom, som börjat göra nåd med dig! Vi se, att när jorden är betäckt av snö och frost och några frön bliva sådda i den, så är det säkert, att de icke kunna gro utom på de få ställen, vilka uppvärmas av solens strålar och varest blad, stjälkar och blommor lyckligen kunna spira.

Av dessa kan man förstå, av vad slag växterna äro eller vilken dygd de besitta. På liknande sätt synes mig hela världen hårt betäckt av högmodets, girighetens och lystnadens frost, och mycket få synas de vara, i vilkas hjärtan (såvitt man kan bedöma det av deras ord och gärningar) den fullkomliga kärleken till Gud bor. Därför må man veta, att liksom Guds vänner gladdes, när de sågo Lasarus från döden återuppväckt till Guds ära, så kunna Guds vänner nu glädja sig, när de se någon uppstå från de tre nämnda lasterna, som i sanning utgöra den eviga döden. Vidare är att märka, att Lasarus, sedan han återuppstått, ådrog sig tvåfaldigt hat. Ty han hade några kroppsliga fiender, nämligen människor, som voro Guds ovänner, och dessa hatade lekamligen Lasarus. Han hade även några andliga fiender, nämligen djävlarna, som aldrig önska bliva Guds vänner, och dessa hatade honom på andligt sätt.

Så ådraga sig även de, som nu återuppstå från dödssynder och vilja iakttaga kyskhet och fly högmod och girighet, ett tvåfaldigt hat. Ty på tvåfaldigt sätt vilja de människor, som äro Guds ovänner, skada dem kroppsligen, och likaså söka djävlarna skada och fördärva dem på två andliga sätt. För det första smäda de världsliga människorna dem med sina ord; för det andra ställa de gärna till förtret för dem med sina gärningar för att göra dem lika sig själva i sitt liv och sina handlingar och draga dem bort från det goda de påbörjat. Men Guds man, nyligen omvänd till ett andligt liv, kan utmärkt väl övervinna sådana illasinnade människor, om han tåligt bär deras fientliga ord samt, medan de se på, ofta och ivrigt övar goda andliga och gudomliga verk. Även djävlarna söka på två sätt bringa honom på fall. För det första emedan de högeligen åstunda, att denne nye Guds vän måtte återfalla i sina synder.

Om de icke kunna åstadkomma detta, så arbeta djävlarna ivrigt på att han oförnuftigt och oklokt må utföra sina goda verk, nämligen genom att på oklokt sätt vaka eller fasta utöver det rimliga måttet, så att hans krafter på det sättet bliva uttömda och han själv blir svagare i Guds tjänst. Mot det första är det bästa botemedlet det flitiga och ärliga biktandet av sina synder och hjärtats sanna inre förkrosselse över synderna. Mot det andra är det bästa botemedlet att ödmjuka sig, nämligen att hellre vilja lyda någon vis gammal man än att leda sig själv, när det gäller de gärningar och botövningar som skola företagas. I sanning, detta läkemedel är mycket gagneligt och så gott, att även om rådgivaren vore ännu ovärdigare än rådets mottagare, så kan man alldeles säkert hoppas på, att den gudomliga visheten, nämligen Gud själv, genom sin hjälp samverkar med rådets givare för att förläna de råd, som bliva nyttigast för mottagaren, ifall båda hava fullkomlig vilja att hedra och ära Gud.

Men nu, älskade vän, eftersom både du och jag hava stått upp från våra synder, må vi bedja Gud, att han värdigas giva oss båda sin gudomliga hjälp, mig för att säga och dig för att lyda. Och vi må bedja Gud ännu innerligare därom, eftersom I, som ären rik, vis och ädelboren, värdigats taga mig ovärdiga, ovisa och obekanta till rådgivarinna. Och jag hoppas i sanning, att Gud måtte se till eder ödmjukhet och låta det, som jag nu skriver eder till hans ära, lända eder till kroppens och själens gagn.