Kristus uppenbarade sig för sin brud, fru Birgitta, som bad för påven Gregorius XI, och sade till henne: »Min dotter, giv akt på de ord som jag talar. Du må veta, att denne påve Gregorius är lik en lam, som icke rör händerna till att arbeta eller fötterna till att gå. Ty liksom förlamningssjukdomen härrör sig från förskämning i blodet och vätskan och från köld, så har denne påve så att säga fjättrats av ett hinder, nämligen omåttlig kärlek till sitt blod och kyla i sina känslor för mig.

Men du må veta, att han med hjälp av min jungfruliga moder Marias förbön redan börjar röra händer och fötter, i det han vill göra min vilja och hedra mig genom att komma till Rom. Därför kan du vara förvissad om att han skall komma till Rom, och där skall han börja ett nytt liv till något framtida gott men ej fullkomna det.»

Fru Birgitta svarade då: »O Herre min Gud, drottningen av Neapel och många andra säga mig, att det är omöjligt för honom att komma till Rom, emedan konungen av Frankrike, kardinalerna och andra personer lägga många hinder i vägen för denna resa. Och jag har hört, att många träda inför honom och uppge sig hava Guds ande och gudomliga uppenbarelser och syner, vilket de anföra som förevändning för att avråda honom från att resa. Och därför fruktar jag mycket, att hans ankomst förhindras.»

Gud svarade: »Du har hört läsas, att Jeremia på den tiden levde i Israel och att han hade Guds ande till att profetera, men många funnos då, som hade drömmarnas och lögnens ande, och på dem trodde den onde kungen, varför han råkade i fångenskap och folket med honom. Ty om konungen hade trott på Jeremia allena, så hade jag avvänt min vrede från honom. Så förhåller det sig även nu, ty vare sig lärda män eller drömmare eller de, som äro vänner till påven Gregorius' kött och icke till hans ande, träda upp och råda honom motsatta ting, så är dock jag, Herren, mäktigare än de, och jag skall föra denne påve till Rom men icke till deras tröst. Men huruvida du själv skall få se honom komma eller ej, det är dig icke tillåtet att veta.»