Välsignad vare du, min Gud, som är trefaldig och en, trefaldig till personerna och en till naturen. Du är själva den godhet och vishet, den skönhet och makt, den rättvisa och sanning, genom vilken allt är till, lever och uppehålles. Du är i sanning lik den blomma, som växer för sig själv på fältet och av vilken alla, som nalkas den blomman, få ljuvlig och söt smak, vederkvickelse i hågen, förlustelse för synsinnet och styrka i övriga lemmar.

Så bliva alla, som nalkas dig, skönare, i det de lämna synden; visare, i det de följa din vilja och icke köttets; rättfärdigare, i det de rätta sig efter själens nytta och Guds heder. Förläna mig därför, mildaste Gud, att älska det som behagar dig, manligen stå emot frestelserna, förakta allt världsligt och beständigt hålla dig i åminnelse.»

Modern svarade: »Denna hälsning har den gode Hieronymus förvärvat åt dig, han som lämnade den falska visheten och fann den sanna visheten, han som försmådde jordisk heder och vann Gud själv. Salig är en sådan Hieronymus, saliga äro de som följa hans lära och liv. Han älskade änkorna, var en spegel för dem som förkovrade sig i dygd samt all sannings och renhets lärare. Men säg nu, dotter, vad är det som bekymrar dig i ditt hjärta?»

Hon svarade: »Denna tanke kommer för mig: 'Om du är god, må du nöja dig med din godhet för egen del; varför behöver du döma och uppmana andra eller lära dem som äro bättre - detta passar icke för din ställning'. Av denna tanke förhärdas själen så, att den glömmer sig själv och helt kallnar i Guds kärlek.»

Modern svarade: »Denna tanke drager även bort många, som gjort framsteg, från Gud, ty djävulen hindrar de goda från att tala med de onda, för att icke de senare skola känna ånger. Han hindrar även de goda från att tala med dem som äro bättre, för att de icke skola upplyftas till en högre plats, ty när de goda hört de godas lärdom, upphöjas de till högre förtjänster och platser. Så skulle den hovmannen, som läste Jesaja, ha kommit till ett av de mindre straffen i helvetet. Men Filippus mötte honom, lärde honom vägen till himmelen och upplyfte honom till en salig plats. Så skickades även Petrus till Kornelius. Om Kornelius hade dött tidigare, hade han förvisso för sin tros skull kommit till hugsvalelsen, men nu kom Petrus och förde honom till livets port.

På samma sätt kom Paulus till Dionysius och ledde honom till en salig lön. Alltså böra Guds vänner icke förtröttas i Guds tjänst utan arbeta på att den onda människan måtte bliva bättre och den goda människan nå ännu högre fullkomning. Ty den som har vilja att viska i alla förbigåendes öron, att Jesus Kristus i sanning var Guds Son, och som gör så mycket han kan till andras omvändelse, han skall, även om få eller inga omvändas, dock erhålla samma lön som om alla blivit omvända. Jag skall ytterligare förklara detta genom en liknelse.

Om två legodrängar på sin herres befallning grävde i det hårdaste berg och den ene funne äkta guld, den andre intet, så vore båda, för sitt arbetes och sin viljas skull, värdiga samma lön. Paulus omvände ju flera människor än de andra apostlarna, som omvände färre; dock hade de alla samma vilja, men Guds förordning är hemlig. Fördenskull bör man icke ge tappt, även om få eller inga mottaga Guds ord. Ty liksom törnet gömmer rosen och liksom åsnan för sin herre vidare, så gagnar djävulen (syndens törne) de utvalda (rosorna) genom bedrövelsens styng, att de icke genom hjärtats förmätenhet förfalla till onyttig tygellöshet, och leder dem liksom åsnan till Guds tröst och till en större belöning.»