Kristus talar till sin brud, den heliga Birgitta, och säger, att hon icke bör vara bedrövad, därför att han icke genast skipar rättvisa över en mycket syndig man. Han uppskjuter nämligen sin dom, för att hans rättvisa, som skall ske med denne, må bliva uppenbar för andra. Han säger även, att hans gudomliga ord, som innehållas i denna bok av himmelska uppenbarelser, först böra tillväxa och bära frukt ända till sin fulla mognad och sedan frambringa sin verkan och kraft i världen. Dessa ord äro liksom oljan i en lampa, d. v. s. i en dygdig själ, som de livnära med sin fetma och som de, genom den Helige Andes mellankomst, komma att brinna och lysa med underbar glans. Han tillägger, att nämnda ord i uppenbarelserna först skola spira upp och bära frukt annorstädes än i Sveriges rike, där de börjat uppenbaras från ovan för samma brud.
TOLFTE UPPENBARELSEN I FRÅGORNAS BOK

Guds Son talar: »Varför är du bedrövad över att jag så tåligt fördrager denne? Vet du icke, att det är svårt att evigt brinna? Ända till det yttersta ögonblicket fördrager jag honom, för att genom honom min rättvisa må bliva uppenbar för andra. Om växter, som alstra färg, skördas före den lämpliga tiden, bliva de icke så tjänliga för de föremål, som skola färgas, som om de skördas när tiden är inne.

På samma sätt böra mina ord, som skola uppenbaras med rättvisa och barmhärtighet, växa och bära frukt ända till mognadens fullhet; då bliva de mera nyttiga för den sak, de användas till, och färga min dygd på lämpligt sätt. Varför är du vidare nedslagen för att denne man förklarat sig icke tro på mina ord, om icke påtagligare tecken visas? Månne du har fött honom eller känner hans inre så bra som jag? Han är förvisso såsom en brinnande och lysande lampa, till vilken, när man häller på fet olja, ljuset genast närmar sig, så att det häftar fast därvid.

Ja, han kan kallas dygdernas lampa; en lampa, i stånd att mottaga min gudomliga nåd. Så snart mina ord ingjutas i honom, börja de flyta och tränga så ned till hjärtats innersta. Är det underligt, om den feta oljan flyter, när elden flammar i lampan, ja när den smälter fetman och antänder lampan? Denna eld är ju min Ande, som är och talar i dig, och det är samma Ande, som är och talar i honom, ehuru på ett mera fördolt och för honom nyttigare sätt.

Denna eld upptänder hans hjärtas lampa till arbete för min ära. Den upptänder även själen till att mottaga nådens och mina ords feta olja, av vilka själen, när hon mottager dem, försötas, så att hon får fullare fetthalt, när det kommer till handling. Frukta alltså icke, utan förbliv ståndaktigt i tron! Om dessa ord komme från din egen ande eller från denna världens ande, då borde du rätteligen frukta. Men då de nu stamma från min Ande, som även de heliga profeterna haft, bör du icke frukta utan glädjas, såframt du icke till äventyrs mera rädes för världens fåfänga namn än för mina gudomliga ords försmädelse.

Hör vidare vad jag säger: Detta rike är beblandat med en stor och länge ostraffad synd. Därför kunna mina ord ännu icke spira upp och bära frukt här, såsom jag nu vill åskådliggöra för dig genom en liknelse. Föreställ dig en nötkärna, vilken är planterad i jorden och över vilken något tungt är lagt, så att den icke kan spira upp. Nöten är av god och frisk natur, men eftersom den hindras av den ovan liggande tyngden, kan den icke spira upp. Den söker då en uppgång i den kringliggande jorden på det ställe, där tyngden är minst.

Där fäster den rötterna så djupt och stadigt, att den icke blott åstadkommer den skönaste frukt utan även låter stammen växa tjock, undanskaffar allt som hindrar uppspirandet och sträcker ut sig över det som är tungt. Denna nöt betecknar mina ord, som till följd av synden för tillfället icke lämpligen kunna spira upp i detta rike och fördenskull först skola stiga upp och växa till annorstädes, tills hårdheten i detta rikes jord avtager och barmhärtigheten upplåtes.»

 
⇦   ⇧   ⇨