| Gud Fader talar till den heliga Birgitta samt undervisar henne om kraften hos fem platser, nämligen Jerusalem, Betlehem o. s. v., och om den nåd, som de pilgrimer få, vilka med from ödmjukhet och sann kärlek besöka dessa platser. Han säger, att på dessa platser fanns ett käril, som var tillslutet och dock ej tillslutet, föddes ett lejon som syntes och dock ej syntes, fanns ett lamm, som var klippt och dock ej klippt, lades en orm som vilade och dock ej vilade, fanns en örn som flög och dock ej flög. Och han utlägger alla dessa liknelser. |
| TRETTONDE UPPENBARELSEN I FRÅGORNAS BOK |
|
Gud Fader talar: »Det var en herre, vars tjänare sade till honom: 'Se, din åker är plöjd och rötterna uppryckta. När skola vi nu så vetet?' Husbonden svarade honom: 'Fastän rötterna se ut att vara uppryckta, ha dock gamla stubbar lämnats kvar. De skola lösas upp av regn och blåst om våren. Vänta därför tåligt på såningstiden!' Då frågade tjänaren honom: 'Vad skall jag göra mellan våren och skördetiden?' Husbonden sade: 'Jag vet fem platser. Var och en, som kommer till dem, skall få femfaldig frukt, om han blott kommer ren, tom på högfärd och brinnande av kärlek. På den första platsen var ett käril, tillslutet och dock ej tillslutet, litet och dock ej litet, lysande och dock ej lysande, tomt och dock ej tomt, rent och dock ej rent. På den andra platsen föddes ett lejon, som syntes och dock ej syntes, som hördes och dock ej hördes, som berördes och dock ej berördes, som blev känt och dock var okänt, som hölls och dock ej hölls.
|
| UTLÄGGNING OCH FÖRKLARING AV DET SOM HITTILLS SAGTS I LIKNELSE |
|
Fadern talar: »Det käril, varom jag talat med dig, var Maria Joakimsdotter, Kristi mandoms moder. Hon var nämligen ett tillslutet och dock ej tillslutet käril. Hon var tillsluten för djävulen men ej för Gud. Liksom en ström vill tränga in i ett käril, vilket hindrar dess väg, men icke kan det och då söker sig en annan ingång och utgång, så åtrådde djävulen, vilken kan kallas en lasternas ström, att med sina funder nalkas Marias hjärta, men han förmådde ej böja hennes själ till den allra minsta synd, ty den var tillsluten mot alla frestelser. I stället flöt min Andes ström in i hennes hjärta, och med särskild nåd fyllde den henne. För det andra var Maria, min Sons moder, ett litet och dock ej litet käril, litet och ringa i sin ödmjuka och föraktade ställning, stort och icke litet i kärlek till min Gudom. För det tredje var Maria ett tomt och dock ej tomt käril, tomt på all vällust och synd, men icke tomt utan fullt av himmelsk ljuvhet och all godhet. För det fjärde var Maria ett lysande och dock ej lysande käril.
Det var lysande, ty varje skön själ är skapad av mig, men Marias själ växte till all ljusets fullkomning, så att min Son tog boning i hennes själ, över vars skönhet himmel och jord fröjdades. Men detta käril var icke lysande inför människorna, ty hon försmådde världslig heder och rikedom. För det femte var Maria ett rent och dock ej rent käril, rent, ty hon var helt och hållet fager, och det fanns hos henne ej så mycken orenhet att en nålsudd kunnat fästas därpå, och dock ej rent, ty hon var framgången av Adams stam och född av syndare, ehuru avlad utan synd, på det min Son skulle födas av henne utan synd. Därför skall den, som kommer till den plats, där Maria föddes och uppfostrades, icke blott renas utan även bliva ett käril till min heder. Den andra platsen är Betlehem, där min Son föddes såsom ett lejon. Han syntes och hölls enligt sin mandom, men enligt sin gudom var han osynlig och okänd. Den tredje platsen är Kalvarieberget, där min Son som ett oskyldigt lamm sårades och dog enligt sin mandom, han som enligt sin gudom ej kunde lida och dö. Den fjärde platsen var den örtagård, varest min Son begravdes. Där lades och vilade hans mandom såsom en föraktlig orm, men enligt sin gudom var han överallt. Den femte platsen var Oljeberget, varifrån min Son såsom en örn steg upp till himmelen enligt sin mandom; enligt sin gudom var han ju alltid där. Han förnyades och vilade enligt sin mandom, men enligt sin gudom hade han alltid vilat och alltid varit densamme. Den, som därför kommer till dessa platser ren samt med god och fullkomlig vilja, han skall få se och smaka hur ljuv och härlig jag, Gud, är. När du själv kommer till dessa platser, skall jag visa dig mera.» |