| FJÄRDE SPÖRSMÅLET |
|
Första frågan. Åter visade sig munken på sin stege som förut och sade: »O domare, varför måste jag forska efter Guds vishet, när jag har världens vishet?»
|
| SVAR |
|
på första frågan. Domaren svarade: »Min vän, var och en, som är vis, när det gäller världen, är blind när det gäller mig, hans Gud. Och därför är det, för att man skall kunna förvärva min gudomliga vishet, nödvändigt att den efterforskas flitigt och ödmjukt.»
Svar på andra frågan. »Vidare, var och en, som har världslig heder och glädje, hetsas av olika bekymmer och insnärjer i bitterheter, vilket leder till helvetet. Därför är det, för att man icke må förirra sig från himlavägen, nödvändigt att hava from ängslan, bedja och gråta.» Svar på tredje frågan. »Vidare är det mycket nyttigt att glädjas under köttets bedrövelser och lidanden, ty för den, som plågas till köttet, nalkas min misskund, och själv nalkas han därigenom lättare det eviga livet.» Svar på fjärde frågan. »Vidare, hur stark någon än månde vara, är han dock stark av mig och jag är starkare än han. Därför må man överallt frukta för att bliva berövad sin styrka.» Svar på femte frågan. »Vidare bör var och en, som har den fria viljan i sin hand, frukta och i sanning betänka, att ingenting så lätt leder till den eviga plågan som en egen vilja utan ledare. Därför skall den, som antvardar sin egen vilja åt mig, sin Gud, och lyder mig, vinna himmelriket utan plåga.» |