Sonen talar till bruden: »Du uppfostrades i ett fattigt hus och kom sedan i de storas sällskap. I ett fattigt hus finnas tre ting, nämligen fläckade väggar, skadlig rök samt sot, som fyller allt. Men du har blivit förd till ett hus, där skönheten är utan fläck och värmen utan rök, och där ljuvligheten uppfyller allt utan leda. Det fattiga huset är världen. Dess väggar äro högmod, glömska av Gud, syndens myckenhet och underlåtenheten att betrakta det framtida. De väggarna fläcka, ty de tillintetgöra de goda gärningarna och dölja Guds ansikte för människan.

Röken är den världsliga kärleken; den skadar ögonen, ty den fördunklar själens förstånd och låter henne möda sig för fåfängliga ting. Sotet är lustan; även om den förnöjer en stund, mättar den aldrig och fyller icke själen med den eviga godheten. Från detta är du borttagen och förd till den Helige Andes boning; han är i mig och jag i honom, och han har inneslutit dig i sig. Han är allra renast, skönast och stadigast, ty han uppehåller allt. Dana dig därför efter husets inbyggare, och förbliv ren, ödmjuk och from.»