När fru Birgitta en gång biktade, blev hennes biktfader bortkallad av en präst. Han stod upp men glömde att giva absolutionen. När fru Birgitta skulle gå till sängs, böjde hon knä, och den Helige Ande sade: »Stå upp, dotter, och ödmjuka dig för att mottaga absolutionen, ty din biktfader avlöste dig icke».

När hon fått absolutionen, sade den Helige Ande: »Var och en, som icke giver akt på det lilla, faller i det stora. Ty även en förlåtlig synd, som gnager samvetet, blir dödssynd, om den övas och fortsättes, och drabbas av ett strängt straff för föraktets skull.»