Kristus, Guds Son, talar: »Liksom trädet har många grenar och de grenar, som äro högre, få mera av solglöd och blåst, så är det med dygderna. Kärleken är förvisso som ett träd, från vilket alla dygder utgå. Bland dem är lydnaden den förnämsta. För dess skull tvekade icke jag, Gud själv, att lida korset och döden. Ja, lydnaden är mig så välbehaglig som den ljuvaste frukt och som den fridsammaste frid, och likaså är den människa min allrabäste vän, som av ödmjukhet underkastar sig andra och lägger hela sin vilja i andras händer.

Därför behagar det mig, att denna fru lyder samt lämnar sin egen vilja, och hon skall därmed förvärva sig en större krona och gudlig kärlek. Ty Abraham blev mig kärare genom sin goda vilja och Rut blev mera berömd hos Guds folk, emedan hon icke lydde sin egen vilja.»

Vidare talar Kristus: »Hon skall icke dö, såsom läkaren säger, utan leva en välbehaglig tid, ty jag vill nära henne under min högra hands hägn. Och jag skall giva henne visdom, så att hon bringar mig ljuvliga blomster och får leva till min ära.»