Maria talar: »Välsignat vare ditt namn, min Son! Du är ärans konung och en mäktig herre; du förenar rättvisa med barmhärtighet. Din för mig så kära lekamen, som utan synd föddes och närdes i mitt sköte, har i dag invigts för denne avlidnes själ. Jag beder dig alltså, käraste Son, att den må lända hans själ till gagn. Förbarma dig över honom!»

Sonen svarade: »Välsignad vare du, välsignade moder, av hela skapelsen, ty din barmhärtighet är gränslös. Jag är lik den man, som för det högsta pris köpte en liten åker, vid pass fem fot bred, vari det yppersta guld var förborgat. Denna åker är denne man. Han hade fem kroppsliga sinnen. Jag köpte och återlöste honom med mitt dyrbara blod. I honom fanns ett kostbart guld, nämligen den av min gudom skapade själen, vilken nu är bortförd ur kroppen, varav endast stoftet återstår.

Hans efterkommande äro lika en mäktig man, vilken går till domen och ropar till skarprättaren: 'Skilj med svärdet hans huvud från kroppen! Låt honom icke leva länge! Spara icke hans blod!' Så göra dessa, ty de gå liksom till domen, när de tillbörligt arbeta för sin faders själs frälsning. Dock ropa de till skarprättaren: 'Skilj hans huvud från kroppen!' Vem är denne skarprättare om icke djävulen, som skiljer den själ, vilken samtycker till honom, från hans Gud?

Åt honom ropa de: 'Skilj!', när de förakta ödmjukheten och göra det goda, som de göra, för högfärds och världslig heders skull mera än av gudlig kärlek. Genom högfärden skiljes nämligen huvudet, d. v. s. Gud, från människan; det förenas med henne genom ödmjukheten. De ropa även 'Må han icke leva länge!', när de icke bry sig om hans död utan blott tänka på att få hans gods. De ropa ock: 'Må hans blod icke sparas', när de icke bekymra sig om hans bittra pina eller hur länge han får dväljas i den, om de blott kunna fullkomna sin egen vilja. Hela deras tanke är förvisso inriktad på världen, och föga akta de på mitt lidande.»

Då svarade Jungfrun: »Jag har sett din stränga rättvisa, min Son, men till den talar jag icke utan blott till din hulda barmhärtighet. Förbarma dig över honom för min förböns skull, ty dagligen läste han min tidegärd till min ära! Tillräkna honom icke hans efterkommandes högfärd, som de utöva i hans namn, ty de glädja sig, men han gråter och pinas utan misskund.»

Sonen svarade henne: »Välsignad vare du, käraste moder! Dina ord äro fulla av sötma, ja sötare än honung. De framgå ur ditt hjärta, som är fullt av barmhärtighet, och därför hör man dem tala om misskund. Den, för vilken du beder, skall få trefaldig barmhärtighet för din skull. För det första skall han frälsas ur djävlarnas händer, vilka slita honom som omättliga korpar. Ty liksom fåglar, när de höra något skrämmande ljud, av fruktan släppa det rov, som de hålla i klorna, lämna det och fly, så skola djävlarna för din skull lämna hans själ och icke mera beröra eller ofreda henne.

För det andra skall han förflyttas från en svårare eld till en lättare. För det tredje skola heliga änglar hugsvala honom. Dock är han ännu icke helt frälst, och ännu behöver han hjälp. Du vet ju och ser all rättvisa i mig: att ingen kan ingå i lycksaligheten om han icke renas liksom guld i elden. Därför skall denne för dina böners skull helt befrias, när barmhärtighetens och rättvisans tid stundar.»