Jag, som talar med dig, är densamme, som denna dag sände min Helige Ande till mina apostlar. Han kom till dem på trefaldigt sätt. För det första såsom en ström, för det andra såsom en eld, för det tredje i tungors skepnad. Han kom till dem genom lyckta dörrar, emedan de voro ensamma och hade tre goda ting. För det första hade de fullständig vilja att iakttaga kyskheten och leva återhållsamt i allt. För det andra hade de den djupaste ödmjukhet. För det tredje stod hela deras åstundan till Gud; de åstundade intet annat än Gud. De voro såsom tre rena och tomma käril. Fördenskull kom den Helige Ande och uppfyllde dem.

Han kom såsom en ström, ty han fyllde alla deras leder och lemmar med gudomlig förnöjelse och hugsvalelse. Han kom såsom en eld, ty den gudomliga kärlekens glöd upptände så deras hjärtan, att de icke älskade något annat än Gud, icke fruktade något annat än Gud. Han kom i tungors skepnad, ty liksom tungan är inuti munnen och dock ej skadar munnen utan snarare hjälper den att tala, så var den Helige Ande inuti deras själar och lät dem icke åstunda något annat än mig och gjorde dem även i stånd att tala med gudomlig vishet.

Genom hans kraft talade de all sanning såsom med en tunga. Emedan dessa käril voro tomma på grund av gudlig åstundan, var det tillbörligt att den Helige Ande kom till dem. Han kan nämligen ej ingå till dem som äro fyllda. Och vilka äro fyllda om icke de, som äro fulla av all synd och orenlighet? Dessa äro såsom de tre uslaste käril. Det första är fullt likasom av den mest stinkande människoträck, vilken ingen förmår att lukta på för dess usla stanks skull. Det andra är fullt likasom av den uslaste mannasäd, vilken ingen förmår att smaka på för dess bitterhets skull. Det tredje är fullt likasom av det ruttnaste blod och var, vilket ingen förmår att se för dess avskyvärdhets skull. Sålunda äro de onda fulla av världslig äregirighet och vinningslystnad, vilket i min och mina helgons åsyn stinker värre än människoträck.

Vad är allt timligt annat än träck? De elända förnöjas åt denna usla träck, som är så förgänglig. I det andra kärilet finnes mycken skörlevnad och tygellöshet i alla gärningar. Detta är mig lika bittert att smaka som säd. Jag kan nämligen icke uthärda sådana och än mindre gå in till dem genom min nåd. Ty hur skulle jag, den sanna renheten, kunna gå in till så orena? Hur skulle jag, den sanna kärlekens eld, kunna upptända dem, vilka flamma av en så ond kättjas eld? Det tredje är deras högmod och fräckhet. Denna är såsom ruttet blod och var. Det är den, som kommer människan att invändigt och utvändigt ruttna bort i det goda, borttager den av Gud givna nåden och gör människan led för Gud och nästan. Den, som är uppfylld på detta sätt, han kan ej fyllas av den Helige Andes nåd.

Men jag är såsom en man, vilken har vin, som han vill sälja. När han vill bjuda ut det, låter han först sina vänner och tjänare smaka. Sedan sänder han ut några av dem såsom härolder för att ropa: 'Vi smakade vinet, och det är gott. Alla de, som vilja, må komma och dricka!' Ja, jag har det yppersta vin, nämligen den sötma, som är outsäglig, och den gav jag åt några av mina tjänare, sedan de hört mina ord, som framgått ur min mun. Bland dessa utropare, som smakade vinet, var den som kom till mig i dag. Han hade så att säga tre förvaringskärl, vilka skulle fyllas. Ty när han kom, hade han vilja att avhålla sig från all fåfänglighet, vilja till all ödmjukhet, åstundan till allt det som är mig välbehagligt.

Därför fyllde jag hans käril i dag. För det första så, att andliga tings visdom skall varda honom klarare att förstå och lättare att begrunda än förr. För det andra uppfyllde jag honom med min kärlek, genom vilken han skall bliva ivrigare än förr till allt gott. För det tredje gav jag honom en klokare fruktan, så att han icke skall frukta något annat än mig och det som är mig välbehagligt. Därför må han, på det att han även för andra må utropa mitt vins sötma, höra mina ord, som jag talat och som äro skrivna, så att han, efter att ha hört min kärlek och rättvisa, må bliva desto mera nitisk i utropandet, ju flitigare han smakar vinets sötma.»