Modern talar till bruden och säger: »Intet behagar Gud så, som när människan älskar honom över allting. Se, jag vill liknelsevis berätta för dig om en hednisk kvinna, vilken utan att veta någonting om den katolska tron tänkte så för sig själv: 'Jag vet, av vad ämne jag är och hur jag kommit i min moders liv. Jag tror även, att jag omöjligen kunde ha fått kropp, benbyggnad, inälvor och sinnen om icke någon givit mig det, och därför finns det någon skapare, vilken skapat mig till en så vacker mänsklig varelse och icke velat skapa mig till något så fult som maskarna och ormarna.

Det synes mig alltså att ehuru jag har flera män, så skulle jag, om de alla kallade mig, hellre följa min skapares enda kallelse än alla dessa röster. Jag har även flera söner och döttrar, men om jag såge dem hava mat i handen och visste min skapare hungra, så skulle jag förvisso taga maten ur mina barns händer och glatt giva den åt min skapare. Jag har jämväl många ägodelar, över vilka jag förfogar efter min vilja, men om jag kände min Skapares vilja, skulle jag gärna försaka min egen vilja och använda ägodelarna till samme min skapares heder.'

Men se nu, dotter, vad Gud gjorde med denna hedniska kvinna! Han sände till henne en av sina vänner, som undervisade henne i den heliga tron. Och Gud besökte själv hennes hjärta, såsom du kan förstå av kvinnans ord. Ty när denne Guds man predikade för henne, att det blott finns en Gud, utan början och utan slut och allas skapare, så svarade hon: 'Väl är det troligt, att han, som skapade mig och allting, ej har någon skapare över sig, och sannolikt är det, att hans liv är evigt, han som kunde giva mig liv'. När kvinnan vidare hörde, att samme skapare tog mandom av en jungfru och predikade med sin egen mun, svarade hon: 'Förvisso bör man tro Gud om alla dygdiga verk.

Men du, Guds vän, säg mig vilka de ord äro, som utgingo av Skaparens mun, ty jag vill försaka min egen vilja och lyda honom enligt alla hans muns ord.' När så Guds vän predikade om Guds lidande, korsdöd och uppståndelse, svarade kvinnan gråtande: 'Välsignad vare Gud, som så tåligt på jorden visade den kärlek, som han hyste till oss i himmelen!

Om jag förut älskat honom emedan han skapat mig, så är jag nu ännu mera förpliktad att älska honom, emedan han visade mig den rätta vägen och återlöste mig med sitt blod. Jag bör även tjäna honom med alla mina krafter och lemmar, emedan han återlöst mig med alla sina lemmar, och vidare är jag skyldig att förjaga all den åtrå, som jag fordom hade till ägodelar, barn och fränder, samt endast älska min Skapare i hans härlighet och i det liv, som icke har något slut.'»

Guds moder sade till sist: »Se, o dotter, vilken mångfaldig lön denna kvinna fick för sin kärleks skull! Så gives ock dagligen lön åt var och en alltefter den kärlek, som han har till Gud, medan han lever i världen.»