Maria talar till Sonen: »Välsignad vare du, min Son! Du är begynnelse utan tidens begynnelse och den makt, utan vilken ingen är mäktig. Jag beder dig, min Son, fullborda mäktigt vad du vist börjat.»

Sonen svarade: »Du är såsom en dryck, ljuv för den törstande, och såsom en källa, vilken vattnar det torra, ty genom dig flödar nåd åt alla. Därför vill jag göra vad du beder.»

Vidare sade Sonen: »Denna värld var före min mandomsanammelse såsom en öken, vari en grumlig och oren brunn fanns. Alla, som drucko ur den, törstade än mer, och inflammerade ögon blevo än sjukare därav. Bredvid denna brunn stodo två män, av vilka den ene ropade och sade: 'Dricken i trygghet, ty det kommer en läkare, som borttager all sjukdom'. Den andre sade däremot: 'Dricken glatt; det är fåfängt att åtrå det osäkra'. Till denna brunn ledde sju vägar, och därför längtade alla till brunnen.

Denna värld liknas med rätta vid en öken, där vilda djur, ofruktbara träd och orena vatten finnas, ty människan törstade likt ett vilddjur efter att utgjuta sin nästas blod; hon var ofruktbar på rättfärdighetens gärningar och var oren genom sin tygellöshet och lystnad. I denna öken trängtade människorna efter en grumlig brunn, nämligen världens kärlek och dess heder, vilken är djup genom högfärd och grumlig genom köttets bekymmer och omsorg. Man kom dit genom de sju dödssynderna liksom på sju vägar. De två männen, som stodo bredvid brunnen, beteckna hedningarnas och judarnas lärare.

Judarnas lärare högmodades över den lag, som de hade men icke följde. Och emedan de voro högst giriga, eggade de folket med ord och exempel att söka det timliga, i det de sade: 'Leven i trygghet, ty Messias skall komma och återupprätta allt'. Hedningarnas lärare sade däremot: 'Nyttjen det skapade som I skåden, ty världen är skapad för att vi skola fröjdas'. När människan nu hade det så illa ställt, att hon varken brydde sig om Gud eller tänkte på det framtida, då kom jag, en Gud med Fadern och den Helige Ande, i världen, tog mandom, predikade öppet och sade: 'Vad Gud lovat och Moses skrivit, det är uppfyllt. Älsken därför det himmelska, ty det världsliga förgår, och det eviga skall jag giva eder.'

Jag visade även den sjufaldiga väg, på vilken människan skulle vända om från sin fåfänga, ty jag visade fattigdomen och lydnaden, jag lärde fastor och böner, jag flydde stundom människorna och stod ensam i bön, jag tog tåligt emot smädelser, jag valde mödor och plågor, jag uthärdade straff och en skymflig död. Denna väg visade jag genom mitt eget föredöme, och mina vänner gingo en lång tid på den. Men nu är vägen förstörd. Väktarna sova, och de vägfarande hava sin förnöjelse i fåfänga och nya ting. Därför skall jag stå upp och icke tiga.

Jag skall förjaga glädjens ljud och giva bort min vingård åt andra, som skaffa mig frukt i sinom tid. Men emedan det, såsom ett gängse ordspråk säger, påträffas vänner bland ovännerna, så vill jag till mina vänner sända ord, som äro ljuvare än dadlar, sötare än honung och kostbarare än guld. De, som mottaga och hålla dessa ord, skola hava den skatt, som lyckligen förbliver i evighet och icke tryter utan ökas i det eviga livet.»