Guds moder talar: »När min fader och min moder kommo samman enligt äktenskaplig sedvänja, gjorde de detta mera av lydnad än av vilja, och den gudliga kärleken verkade här mera än köttets lust. Den stund, då jag avlades, kan med rätta kallas en gyllene och dyrbar stund, ty andra äkta makar komma samman av köttslig vällust, men mina föräldrar kommo samman av lydnad mot Guds bud.

Ja, en gyllene stund var min avlelse, ty då tog allas frälsning sin början och mörkret förbyttes i ljus. Gud ville nämligen göra något ensamstående och för världen fördolt, liksom han gjorde med den torra staven, som grönskade. Men vet, att min avlelse ej var känd för alla, ty Gud ville, att liksom naturlagen och det frivilliga väljandet mellan gott och ont föregick den skrivna lagen, vilken skulle förbjuda alla oordnade drifter, så behagade det Gud, att hans vänner fromt skulle tvivla angående min avlelse och att var och en skulle visa sitt fromhetsnit, tills sanningen skulle stråla fram i föreskriven tid.»