Sonen talar till bruden: »Skriv å mina vägnar till påve Klemens: Jag upphöjde dig och lät dig stiga upp över hederns alla trappsteg och värdigheter. Stå därför upp och stifta fred mellan Frankrikes och Englands konungar, vilka äro farliga vilddjur och själarnas fördärvare. Kom sedan till Italien, och förkunna där ordet samt frälsningens och den gudomliga kärlekens år, och skåda gatorna, som äro betäckta med mina helgons blod, så skall jag giva dig den lön, som aldrig slutar. Tänk även på de gångna tiderna, då du förmätet retade mig till vrede och jag teg; då du gjorde det du ville och ej det du borde och jag tålmodigt teg som om jag ej ville döma!

Nu nalkas nämligen min tid, och jag skall kräva räkenskap av dig för din forna försumlighet och förmätenhet, och liksom jag lät dig stiga upp över alla trappsteg, så skall du nu andligen stiga ned över andra trappsteg, vilka du sannerligen skall få röna i din själ och kropp, såframt du icke lyder mina ord och din tunga icke slutar att tala förhävelsefulla ord; och ditt namn, som du burit på jorden, skall falla i glömska och vanära i min och mina helgons åsyn.

Jag skall ock ställa dig till ansvar för hur ovärdigt du (dock med min tillåtelse) stigit upp till alla värdigheter, vilka jag Gud vet bättre än ditt glömska samvete kommer ihåg. Jag skall jämväl ställa dig till ansvar, emedan du så pliktförgätet tröttnat på att söka åstadkomma fred mellan konungarna och tagit parti för den ene. Och det skall icke heller förgätas, hur mycket girigheten och ärelystnaden på din tid blomstrat och tilltagit i Kyrkan och att du kunnat reformera och förbättra mångahanda ting, vilket du, köttets älskare, icke velat.

Stå därför upp innan din yttersta timma slår, och gottgör den förflutna tidens försumlighet genom din nitälskan nu på sistone. Men om du är osäker på, av vilken ande dessa ord äro, så äro dock riket och människan, med vilka häpnadsväckande och underbara ting skedde, bekanta nog. Ty den rättvisa och misskund, varom jag talar, nalkas överallt på jorden. Ditt samvete säger dig även, att vad jag än manar, det är förståndigt, och vad jag än råder, det är kärleksfullt, och om icke mitt tålamod hade bevarat dig, så hade du störtat djupare än alla dina föregångare. Sök alltså i ditt samvetes bok, och se, om jag talar sanning!»