En natt gästade bruden ett hus, där djävulen tydligt talade, gav svar och förutsade många ting. I hennes närvaro teg emellertid denne orene ande. Och hon hörde, medan hon bad, en röst, som talade till henne (dock såg hon ingen) och sade: »På detta ställe har något ont förövats av de förra invånarna och av dem, som bo här nu. Ty de vörda tomtar och gå icke i kyrkan, om ej för att slippa skämmas inför människor, och de höra aldrig Guds ord. Därför härskar djävulen på denna plats.

Din biktfader må emellertid sammankalla alla, som bo i detta hus och i grannskapet, och säga dem dessa ord: 'Gud är en och trefaldig. Genom honom har allt blivit till, och utan honom kan intet varda. Djävulen är en av honom skapad varelse, som icke kan röra ett strå framför edra fötter, om icke Gud själv tillåter det. Men när I åstunden och älsken de skapade tingen och världen mer än Gud och söken att skaffa eder rikedomar emot Guds vilja, då börjar djävulen att härska över edra själar och låter eder, med Guds rättvisa tillåtelse, få framgång i timliga ting.

Tron därför på Gud och prisgiven de ormar, åt vilka I sätten ut mjölk, och given icke tomtarna förstlingsoffer av edra kreatur och svin, ej heller av bröd eller vin och andra saker. Sägen icke, att lyckan gör det eller det, utan att det sker emedan Gud tillåter det. Sägen icke heller, att det på altaret icke offras något annat än en brödskiva, utan tron fast, att där förvisso är Guds lekamen, den som korsfästes på korset, och tron i sanning på dopets, konfirmationens och sista smörjelsens sakrament, så skall djävulen fly ifrån eder.'»

Då ropade alla: »Vi tro, och vi lova bättring», och genast hördes från den ugn, varest djävulen brukade ge svar, en röst som sade: »Här har jag icke längre någon plats», och så vek han med skam, och efteråt hördes icke mera djävulens röst eller orosanstiftelser därstädes.