Guds moder talar till bruden och säger: »Säg till den konung, som du beder för, att han har fem tjänare. Den första av dessa är blind; dock finns det i honom ett ämne, varav en vacker bild kan danas. Därför må man icke begära råd av den blinde, förrän han fått klar syn. Den andre är döv, ty ingen gudlig kärlek går in i hans öron, och därför må man ej dryfta andliga ting med honom, förrän han fått bättre hörsel.

Den tredje tjänaren är stum, ty det finns ingen gudlig kärlek i hans själ, och därför är allt, vad han talar, endast av fruktan för straff eller för världslig vinnings skull eller för att behaga. Den fjärde tjänaren är förlamad i alla lemmar, och därför är han oskickad till andlig gärning. Den femte tjänaren är alldeles spetälsk andligt sett, och därför må hans närvaro undflys, så att icke andra bliva smittade av honom. Som ersättning för dessa fem tjänare, som vi avråda honom från, må vi förordna fem andra åt honom, vilka andligen se och höra väl och äro utan andlig smitta. Om han lyder dem, skall han behålla min Sons vänskap. Säg honom även, att han står med lydnad i kronan, annars skall min Son skilja honom från kronan. Detta ord skall jag i sinom tid utlägga för dig.»