"Om någon älskar mig bevarar han mitt ord,

och min fader skall älska honom,

och vi skall komma till honom och stanna hos honom." Joh. 14:23

 

Heliga Birgittas Uppenbarelser

 

Köp Heliga Birgittas Uppenbarelser på Lulu (740 Sidor)

 

Vill du börja läsa klickar du här

 

Innehållsöversikt Bok 8

 

 

Översikt

 

Inledning

 

Prolog

 

KAPITEL 1

Den högste kejsaren Kristus talar genom bruden

till konungarna, visar sig verkligen vara

allas Skapare och konung, regerande i trefaldigheten och enheten,

och säger, huru han förordnat att världen skall styras

med dubbel makt, nämligen den kyrkliga och världsliga,

vilka huvudsakligen betecknas med apostlarna Petrus och Paulus.

 

KAPITEL 2

Kristus, den högste kejsaren, giver här förordningar

för konungarna, hurudana rådgivare de skola hava,

samt giver dem tio mycket nyttiga sedliga råd.

 

KAPITEL 3

Den högste kejsaren Kristus förordnar här,

att konungarna må bära en hedervärdare och förnämare dräkt än andra,

till tecken på sin höga värdighet, och han säger,

vilka dagar och högtider de må bära den kungliga kronan.

 

KAPITEL 4

Den högste kejsaren Kristus giver här konungarna

tio hälsosamma råd, med vilka de böra styra

sig själva och sina riken.

 

KAPITEL 5

Kejsaren Kristus råder konungarna,

att de understundom må läsa helgonens exempel,

varigenom deras hjärtan kunna uppväckas till Gud.

Och han giver en konung två de bästa andliga rådgivare,

på det att han må lyda dem och på det att andra konungar

måtte uppmuntras till detsamma.

 

KAPITEL 6

Kejsaren Kristus lär konungarna att älska sina undersåtar

och styra dem på rätt sätt samt manar dem

att avskaffa orättfärdiga och dåliga bruk.

 

KAPITEL 7

Kejsaren Kristus säger till konungarna,

att om de vilja hedra honom, må de iakttaga hans bud och ord

samt föröka hans heder, i det de älska sina undersåtars själar,

som han själv återlöst med sitt eget blod.

 

KAPITEL 8

För att lära konungarna, att drottningar böra utväljas

fromt och dygdigt, visar allas kejsare Kristus här

genom sitt exempel, hur han bland alla kvinnor utvalde

den dygderikaste till sin moder och till himmelrikets drottning.

 

KAPITEL 9

Kejsaren Kristus talar till bruden om en drottning,

som nyligen trolovats med en konung, och säger,

att av det äktenskapet skall riket icke få välsignelse

utan bedrövelse, ty hon är född av en säd,

som förbannats av Kyrkan, och har blivit bortlovad

under laglig ålder.

 

KAPITEL 10

Guds moder förmanar en till sina seder världslig drottning,

att hon må omvända sig till Gud och bringa Gud

dygdernas blad, blommor och frukter genom att tala och höra

det som är gott och genom att älska Gud och nästan.

 

KAPITEL 11

Kristus klandrar ett löfte om återhållsamhet i äktenskapet,

som en konung och en drottning givit varandra

utan mogen rådslagning och överläggning,

ty därav kan ett värre ont och anledning till förtal uppstå.

 

KAPITEL 12

Kristus undervisar här konungarna,

med vilken urskillning de skola förebrå sina hustrur,

och han förmanar vackert en from drottning,

att hon skall vara ödmjuk, medlidsam mot de elända,

kärleksfull, klok och sansad.

 

KAPITEL 13

Kristus visar för bruden,

hur den gode och den onde andens tankar och ingivelser

strida med varandra i nämnda drottnings själ,

och säger, hur hon skall välja emellan dem.

 

KAPITEL 14

Kristus säger till bruden om den ovannämnda drottningen,

att hon anser Guds nämnda råd tungt;

han förkunnar henne därför, att om hon icke snart lyder,

så skall hennes liv bliva kort, den räkenskap hon skall avlägga

vid domen svår och hennes slut smärtsamt.

 

KAPITEL 15

Den heliga Agnes talar med bruden

om en mycket prålig lekamlig vagn, vari det satt

en högfärdig drottning. Hon säger,

att det var högmodets vagn med lasternas hjul,

framförd av djävulen som körsven. Och hon beskriver

en annan andlig vagn med dygdernas hjul,

vars körsven är en ängel.

 

KAPITEL 16

Kristus förbjuder en konung att taga

en slug smickrare till rådgivare, emedan denne

är svekfull och vinningslysten, och han hotar konungen,

ifall han skulle göra tvärtom.

 

KAPITEL 17

Kristus förbjuder en konung att söka en hög

utländsk herres vänskap och låta denne vinna insteg i sitt rike.

Han jämför den senare med räven,

emedan han är högmodig och svekfull

och utplundrar de enfaldiga.

 

KAPITEL 18

Kristus giver en konung två de yppersta rådgivare,

som besjälas av kärlek till Gud och nitälskan för rättvisan,

och därigenom visar han konungarna att de må taga sig

sådana rådgivare och icke försumliga och världsälskande.

Och han förklarar,

varför Gud utsätter sina vänner för lidanden.

 

KAPITEL 19

Himladrottningen förklarar, varför hon stundom,

när hon talar, säger vi, medan Kristus, när han talar, säger j a g.

Och hon hotar svårt en konung,

ifall han icke skiljer sig från sin onde rådgivare.

Och hon förmanar konungen att vara vaksam

och samvetsgrann i kärleken till Gud.

 

KAPITEL 20

Guds moder säger till konungarna,

att de ej må mottaga råd av människor som äro blinda,

döva, stumma och själsligt sjuka, utan av sådana,

som äro friska till ande och krafter.

 

KAPITEL 21

En adelsman hädade Gud inför en konung,

och Kristus hotar denne konung, ifall han icke tuktar honom,

ty den domare, som för Guds skull tuktar en syndare,

skall få en dubbel krona, medan den, som låter bli,

skall få ett dubbelt straff.

 

KAPITEL 22

Bruden ombads av de kungliga på Cypern,

att hon skulle bedja för konungen och riket.

Medan hon var i Jerusalem, uppenbarade sig Kristus för henne

och gav henne en märklig lärdom, som hon i skriven form

skulle meddela konungen och hans farbroder fursten.

 

KAPITEL 23

Detta är den andra uppenbarelsen, som skedde i Jerusalem.

Kristus befallde genom bruden att sagde konung av Cypern

och fursten genast skulle offentliggöra den för hela riket,

på det att folket måtte bättra sig. Eftersom de icke gjorde så,

blevo de inom kort underkuvade och krossade av genuesarna.

 

KAPITEL 24

Kristus visar här bruden genom en liknelse,

att konungar böra vara ödmjuka och beredvilliga

till att höra Guds vänners hemliga råd, även om de icke äro

utrustade med den yttre, ordrika vältaligheten,

ty ofta blir det, som bland världsmänniskor anses rättfärdigt,

förkastat inför Gud.

 

KAPITEL 25

Johannes evangelisten säger till bruden, att konungar,

som älska orättfärdiga människor, förtrycka de rättfärdiga,

underlåta att bestraffa överträdelserna, tillåta att undersåtarna

plundras på sina gods, pålägga olidliga bördor

och icke hedra Gud i sin gärning, snarare äro rövare

och förrädare inför Gud än konungar.

Och han säger, hur de skola bättra sig.

 

KAPITEL 26

Bruden såg, huru den helige Dionysius bad

till Guds moder för Frankrike. Hon hörde honom

och bad jämte honom ödmjukt till sin Son.

 

KAPITEL 27

Barmhärtighetens moder beder jämte den helige Dionysius

till sin Son för Frankrike och England,

eftersom krig råder mellan dessa båda länders konungar,

vilka liknas vid två mycket rovgiriga vilddjur.

 

KAPITEL 28

Kristus meddelar bruden det sätt,

på vilket fred kan stiftas mellan Frankrike och England,

och att dessa konungar, om de icke lyda, skola straffas hårt.

 

KAPITEL 29

Himladrottningen säger genom bruden

till en from ädling, att rättfärdiga och goda adelsmän

stundom kallas av konungarna att deltaga i statens styrelse

och att de då helt böra taga på sig denna regeringsbörda,

till Guds ära och många människors nytta.

 

KAPITEL 30

Kristus säger här, att konungarna böra arbeta

på att med råd av rättfärdiga och visa andliga män

återuppbygga Jerusalems, d. v. s. Kyrkans, murar andligen,

så att alla stånd av lekmän, präster och ordens folk

återbringas till sitt forna stånd av lydnad och iakttagande

av Guds och Kyrkans bud.

 

KAPITEL 31

Bruden såg i en syn, hur solen och månen

sjönko i avgrunden och förlorade sitt forna sken.

Detta betecknar, att en konung och en drottning

förändrat sina goda seder till det onda,

varför ock konungen miste riket,

blev tillfångatagen och dog.

 

KAPITEL 32

Här lär Kristus konungarna ett nytt och fromt sätt

att dubba riddare för ett nytt ridderskap,

till de otrognas bekämpande

och den heliga trons och Kyrkans försvar.

 

KAPITEL 33

Kristi ord till bruden om hur demonerna sprungo

den riddarens själ till mötes, som avfallit från det dygdiga

och sanna ridderskapet och kämpat för världen och lasterna,

och om den förfärliga fördömelse, som blev hans lott.

 

KAPITEL 34

På Johannes döparens och Jungfru Marias böner

tillåter kejsaren Kristus, att en from riddare,

deras vän, beväpnas andligen. Själva apostlarna Petrus och Paulus

beväpna honom ståtligt med dygdernas kostbara andliga vapen, här beskrivna.

En anmärkningsvärd urkund för riddare!

 

KAPITEL 35

Kristus berättar de välgärningar,

som han gjort och gör med riddarna,

och klagar över deras otacksamhet.

Och han lär konungarna ett nytt,

för honom välbehagligt sätt att alstra riddare

till trons och den heliga kyrkans försvar och utbredning.

 

KAPITEL 36

Kristus, den sanne kejsaren och konungen,

uppmanar huldrikt och ödmjukt riddarna,

som en fader och broder och herre, att de må återvända till honom.

Han berättar de kval, som han utstått för deras skull,

och lovar dem som belöning, ifall de verkligen omvända sig,

ärorik himmelsk lön.

 

KAPITEL 37

Kristus visar här, hur ärorikt goda och rättfärdiga riddare

mottagas i den himmelska härligheten, genom exemplet

av en avliden god riddare, vars själ änglarna

kommit till mötes med jubel

och hela Treenigheten med underbar fröjd.

 

KAPITEL 38

Kristus befaller konungarna att i sitt rike

utrota spåkvinnor, besvärjare och trollkarlar,

vilka med djävulsk konst bedraga själarna

och ställa sig i djävulens tjänst för timlig vinnings skull.

 

KAPITEL 39

Kristus säger här till konungarna, att de,

som vilja draga ut i krig mot hedningarna,

böra göra detta i den rätta avsikten,

d. v. s. av kärlek till Gud och för själarnas frälsnings skull,

och att de först må rätta sig själva och återuppbygga sitt rike.

 

KAPITEL 40

Kristus säger, att konungar,

som vilja draga ut mot de otrogna,

först välvilligt och fridsamt må förmana dem att omvända sig,

men att man må lyfta rättvisans nitälskande hand

mot de otrogna, ifall de vägra.

 

KAPITEL 41

Samtal mellan Gud och bruden om konungen

och konungens arvsrätt i riket, och huruvida konungen

kan bortskänka någonting som hör till kronan,

och vad och på vilket sätt han kan återkräva

och återfå det avyttrade.

 

KAPITEL 42

I form av en liknelse klagar Kristus allvarligt

på de kristna och vänder sig i gengäld till de otrogna

och till hedningarna, i det han befaller sina tjänare och vänner

att bege sig åstad och omvända dem med huldrik kärlek

och med de ljuva ord, som stå upptecknade här.

 

KAPITEL 43

Kristus lär konungarna, att de,

när de gå mot hedningarna, må hava två baner,

nämligen Guds lidandes och Guds rättvisas baner,

och att de skola taga med sig präster och munkar av olika ordnar,

lärda, dygdiga och fromma.

 

KAPITEL 44

Kristus förebrår en konung,

därför att denne med en omåttlig mängd folk

drog ut mot de otrogna, utan att förut klokt övertänka

de kommande händelserna. Sedan klandrar han dem,

vilka tillskriva sig själva sina segrar i krig

i stället för att tillskriva Gud dem.

 

KAPITEL 45

Guds moder råder den konung,

som drager ut mot hedningarna, att han må hava

ett på förhand fastställt antal män

och att hans förtröstan på de löften

som givits honom från ovan är fåfäng,

om han icke själv håller vad han lovat Gud.

 

KAPITEL 46

Jungfru Maria befaller genom bruden en biskop,

som jämte konungen drager ut i kriget mot de otrogna,

att när något av de otrognas länder blivit intaget,

så må han där genast uppföra en domkyrka,

varest de kristna kunna andligen hugsvalas.

 

KAPITEL 47

Guds moder beskriver, hur hon är ett käril,

som är fullt och kan fyllas av nåd,

och hon förebrår en otacksam konung av Sverige,

som i sitt krig icke ville lyda Guds och andliga mäns råd

och som emot Guds vilja vände tillbaka från kriget

mot de otrogna på världsliga människors råd,

till sin egen skam och rikets förlust.

 

KAPITEL 48

Guds moder förklarar för bruden,

varför Guds ord framföras så dunkelt,

att de kunna tolkas på olika sätt och stundom förstås

på ett sätt av Gud, på ett annat sätt av människor.

Och huru hela Treenigheten underbart visade sig

för bruden i gestalt av en pulpet, en gyllene bok

och tre strålar i tre färger samt på märkligt sätt förklarade visionen

för bruden och talade om Treenighetens och livets boks

egenskaper och väsen. Och huru bruden inför domarens

gudomliga domstol såg en sällsam dom

över tre konungars själar, av vilka den ena var levande,

den andra dömdes till helvetet och den tredje till skärselden.

Här innehållas många anmärkningsvärda ting

om Guds prisvärda rättvisa och barmhärtighet.

 

KAPITEL 49

Kristus förklarar för bruden,

varför Gud plågade Israels folk i öknen

och icke i Egypten och huru Moses prövades.

Och han klandrar och hotar en konung,

eftersom denne icke hade medlidande med sina undersåtar

utan styrdes av onda rådgivare, samt säger,

att han icke må känna sig förtröstansfull,

emedan Gud förut kallat honom vän.

 

KAPITEL 50

Kristi uppenbarade ord till bruden angående Tysklands kejsare,

att denne må söka förbättra fyra systrar i Guds kyrka,

nämligen fyra dygder, vilka blivit störtade från sina troner,

och att fyra motsatta laster, vilka tyvärr härska i Kyrkan,

må störtas och utrotas.

 

KAPITEL 51

Kejsaren Kristus skriver till kejsaren av Tyskland

och tillkännagiver för honom, hur han med sin egen mun

till bruden talat mycket, som är skrivet

i de himmelska uppenbarelsernas böcker.

Och han befaller honom, att han må läsa och granska det

och hos påven arbeta på stadfästandet av den klosterregel,

som han själv dikterat för bruden.

 

KAPITEL 52

Kristus råder en konung,

som varit olydig mot Jungfru Marias råd,

att begiva sig till påven och av denne begära avlösning

från vissa svåra synder, som här uppräknas,

i det han icke fördöljer eller urskuldar synderna

utan av hela sitt hjärta ödmjukar sig,

eftersom de största synderna böra avlösas av den högste biskopen.

 

KAPITEL 53

Genom bruden råder Kristus ovannämnde konung

att begiva sig till påven utan ståt och talrikt tjänstefolk

och utan att slösa sina gåvor för att bliva prisad i länderna;

i stället må han resa ödmjukt och klokt,

försedd med nödtorftigt,

fromt och sedigt tjänstefolk.

 

KAPITEL 54

Genom bruden uppmanar Kristus konungarna

att avbörda sig sina synder och liksom ängeln,

vilken omgjordad visade sig för Tobias på vägen,

omgjorda sig med goda och kyska ord och gärningar,

innan de lämna världen, samt lägga bort förkortade dräkter

och i stället nyttja ärbara kläder och måttfulla åthävor.

 

KAPITEL 55

Kristus tröstar bruden och säger henne,

att hon icke får förtiga de för henne uppenbarade Guds ord,

även om hon blir klandrad för deras skull,

och icke heller framföra dem för människors beröms skull,

ty de, åt vilka de gudomliga råden givas,

erhålla, om de lyda dem, den utlovade barmhärtigheten,

medan de utsätta sig för rättvisan, om de förakta dem.

 

KAPITEL 56

Gud Fader förklarar för bruden och visar henne

ingående den förfärliga gudomliga rättegången och domen

mot en otacksam konung, som ännu lever

och som är olydig mot Guds råd. Bruden ser ett lamm

och däri ett människoansikte på det gudomliga

majestätets altare i himmelen, och i samma ögonblick

ser hon detta i händerna på en mässförrättande präst i världen.

Och konungarnas plågade tjänare och undersåtar i världen,

i helvetet och i skärselden klaga bittert inför Gud

över dessa sina konungar och hövdingar,

och alla helgon bedja om rättvis dom över dem.

 

KAPITEL 57

Guds moder säger till bruden,

att Guds plåga kom över riket för tre synders skull

och att Gud följaktligen kan blidkas genom tre goda ting,

för det första därigenom att folk antager sann ödmjukhet

och ärbarhet i klädedräkten, för det andra genom vissa allmosor,

för det tredje genom här angivna processioner och mässor.

 

KAPITEL 58

Den himmelske kejsaren Kristus sitter till doms

och klandrar skarpt jordens konungar och furstar

och alla stånd för deras otacksamhet.

Han hotar dem med sin vredes fruktansvärda dom

men uppmanar dem samtidigt att omvända sig,

ty då skall han barmhärtigt och faderligt taga emot dem.

 

KAPITEL 59

Likaså om en ovärdig konung och om hans dom.

 

KAPITEL 60

Likaså om sex onda konungar.

 

KAPITEL 61

En konung uppmanas att bättra sig,

eftersom han annars skall förlora riket.