"Om någon älskar mig bevarar han mitt ord,
och min fader skall älska honom,
och vi skall komma till honom och stanna hos honom." Joh. 14:23
Heliga Birgittas Uppenbarelser
Köp Heliga Birgittas Uppenbarelser på Lulu (740 Sidor)
Vill du börja läsa klickar du här
Innehållsöversikt Bok 8
Den högste kejsaren Kristus talar genom bruden
till konungarna, visar sig verkligen vara
allas Skapare och konung, regerande i trefaldigheten och enheten,
och säger, huru han förordnat att världen skall styras
med dubbel makt, nämligen den kyrkliga och världsliga,
vilka huvudsakligen betecknas med apostlarna Petrus och Paulus.
Kristus, den högste kejsaren, giver här förordningar
för konungarna, hurudana rådgivare de skola hava,
samt giver dem tio mycket nyttiga sedliga råd.
Den högste kejsaren Kristus förordnar här,
att konungarna må bära en hedervärdare och förnämare dräkt än andra,
till tecken på sin höga värdighet, och han säger,
vilka dagar och högtider de må bära den kungliga kronan.
Den högste kejsaren Kristus giver här konungarna
tio hälsosamma råd, med vilka de böra styra
sig själva och sina riken.
Kejsaren Kristus råder konungarna,
att de understundom må läsa helgonens exempel,
varigenom deras hjärtan kunna uppväckas till Gud.
Och han giver en konung två de bästa andliga rådgivare,
på det att han må lyda dem och på det att andra konungar
måtte uppmuntras till detsamma.
Kejsaren Kristus lär konungarna att älska sina undersåtar
och styra dem på rätt sätt samt manar dem
att avskaffa orättfärdiga och dåliga bruk.
Kejsaren Kristus säger till konungarna,
att om de vilja hedra honom, må de iakttaga hans bud och ord
samt föröka hans heder, i det de älska sina undersåtars själar,
som han själv återlöst med sitt eget blod.
För att lära konungarna, att drottningar böra utväljas
fromt och dygdigt, visar allas kejsare Kristus här
genom sitt exempel, hur han bland alla kvinnor utvalde
den dygderikaste till sin moder och till himmelrikets drottning.
Kejsaren Kristus talar till bruden om en drottning,
som nyligen trolovats med en konung, och säger,
att av det äktenskapet skall riket icke få välsignelse
utan bedrövelse, ty hon är född av en säd,
som förbannats av Kyrkan, och har blivit bortlovad
under laglig ålder.
Guds moder förmanar en till sina seder världslig drottning,
att hon må omvända sig till Gud och bringa Gud
dygdernas blad, blommor och frukter genom att tala och höra
det som är gott och genom att älska Gud och nästan.
Kristus klandrar ett löfte om återhållsamhet i äktenskapet,
som en konung och en drottning givit varandra
utan mogen rådslagning och överläggning,
ty därav kan ett värre ont och anledning till förtal uppstå.
Kristus undervisar här konungarna,
med vilken urskillning de skola förebrå sina hustrur,
och han förmanar vackert en from drottning,
att hon skall vara ödmjuk, medlidsam mot de elända,
kärleksfull, klok och sansad.
Kristus visar för bruden,
hur den gode och den onde andens tankar och ingivelser
strida med varandra i nämnda drottnings själ,
och säger, hur hon skall välja emellan dem.
Kristus säger till bruden om den ovannämnda drottningen,
att hon anser Guds nämnda råd tungt;
han förkunnar henne därför, att om hon icke snart lyder,
så skall hennes liv bliva kort, den räkenskap hon skall avlägga
vid domen svår och hennes slut smärtsamt.
Den heliga Agnes talar med bruden
om en mycket prålig lekamlig vagn, vari det satt
en högfärdig drottning. Hon säger,
att det var högmodets vagn med lasternas hjul,
framförd av djävulen som körsven. Och hon beskriver
en annan andlig vagn med dygdernas hjul,
vars körsven är en ängel.
Kristus förbjuder en konung att taga
en slug smickrare till rådgivare, emedan denne
är svekfull och vinningslysten, och han hotar konungen,
ifall han skulle göra tvärtom.
Kristus förbjuder en konung att söka en hög
utländsk herres vänskap och låta denne vinna insteg i sitt rike.
Han jämför den senare med räven,
emedan han är högmodig och svekfull
och utplundrar de enfaldiga.
Kristus giver en konung två de yppersta rådgivare,
som besjälas av kärlek till Gud och nitälskan för rättvisan,
och därigenom visar han konungarna att de må taga sig
sådana rådgivare och icke försumliga och världsälskande.
Och han förklarar,
varför Gud utsätter sina vänner för lidanden.
Himladrottningen förklarar, varför hon stundom,
när hon talar, säger vi, medan Kristus, när han talar, säger j a g.
Och hon hotar svårt en konung,
ifall han icke skiljer sig från sin onde rådgivare.
Och hon förmanar konungen att vara vaksam
och samvetsgrann i kärleken till Gud.
Guds moder säger till konungarna,
att de ej må mottaga råd av människor som äro blinda,
döva, stumma och själsligt sjuka, utan av sådana,
som äro friska till ande och krafter.
En adelsman hädade Gud inför en konung,
och Kristus hotar denne konung, ifall han icke tuktar honom,
ty den domare, som för Guds skull tuktar en syndare,
skall få en dubbel krona, medan den, som låter bli,
skall få ett dubbelt straff.
Bruden ombads av de kungliga på Cypern,
att hon skulle bedja för konungen och riket.
Medan hon var i Jerusalem, uppenbarade sig Kristus för henne
och gav henne en märklig lärdom, som hon i skriven form
skulle meddela konungen och hans farbroder fursten.
Detta är den andra uppenbarelsen, som skedde i Jerusalem.
Kristus befallde genom bruden att sagde konung av Cypern
och fursten genast skulle offentliggöra den för hela riket,
på det att folket måtte bättra sig. Eftersom de icke gjorde så,
blevo de inom kort underkuvade och krossade av genuesarna.
Kristus visar här bruden genom en liknelse,
att konungar böra vara ödmjuka och beredvilliga
till att höra Guds vänners hemliga råd, även om de icke äro
utrustade med den yttre, ordrika vältaligheten,
ty ofta blir det, som bland världsmänniskor anses rättfärdigt,
förkastat inför Gud.
Johannes evangelisten säger till bruden, att konungar,
som älska orättfärdiga människor, förtrycka de rättfärdiga,
underlåta att bestraffa överträdelserna, tillåta att undersåtarna
plundras på sina gods, pålägga olidliga bördor
och icke hedra Gud i sin gärning, snarare äro rövare
och förrädare inför Gud än konungar.
Och han säger, hur de skola bättra sig.
Bruden såg, huru den helige Dionysius bad
till Guds moder för Frankrike. Hon hörde honom
och bad jämte honom ödmjukt till sin Son.
Barmhärtighetens moder beder jämte den helige Dionysius
till sin Son för Frankrike och England,
eftersom krig råder mellan dessa båda länders konungar,
vilka liknas vid två mycket rovgiriga vilddjur.
Kristus meddelar bruden det sätt,
på vilket fred kan stiftas mellan Frankrike och England,
och att dessa konungar, om de icke lyda, skola straffas hårt.
Himladrottningen säger genom bruden
till en from ädling, att rättfärdiga och goda adelsmän
stundom kallas av konungarna att deltaga i statens styrelse
och att de då helt böra taga på sig denna regeringsbörda,
till Guds ära och många människors nytta.
Kristus säger här, att konungarna böra arbeta
på att med råd av rättfärdiga och visa andliga män
återuppbygga Jerusalems, d. v. s. Kyrkans, murar andligen,
så att alla stånd av lekmän, präster och ordens folk
återbringas till sitt forna stånd av lydnad och iakttagande
av Guds och Kyrkans bud.
Bruden såg i en syn, hur solen och månen
sjönko i avgrunden och förlorade sitt forna sken.
Detta betecknar, att en konung och en drottning
förändrat sina goda seder till det onda,
varför ock konungen miste riket,
blev tillfångatagen och dog.
Här lär Kristus konungarna ett nytt och fromt sätt
att dubba riddare för ett nytt ridderskap,
till de otrognas bekämpande
och den heliga trons och Kyrkans försvar.
Kristi ord till bruden om hur demonerna sprungo
den riddarens själ till mötes, som avfallit från det dygdiga
och sanna ridderskapet och kämpat för världen och lasterna,
och om den förfärliga fördömelse, som blev hans lott.
På Johannes döparens och Jungfru Marias böner
tillåter kejsaren Kristus, att en from riddare,
deras vän, beväpnas andligen. Själva apostlarna Petrus och Paulus
beväpna honom ståtligt med dygdernas kostbara andliga vapen, här beskrivna.
En anmärkningsvärd urkund för riddare!
Kristus berättar de välgärningar,
som han gjort och gör med riddarna,
och klagar över deras otacksamhet.
Och han lär konungarna ett nytt,
för honom välbehagligt sätt att alstra riddare
till trons och den heliga kyrkans försvar och utbredning.
Kristus, den sanne kejsaren och konungen,
uppmanar huldrikt och ödmjukt riddarna,
som en fader och broder och herre, att de må återvända till honom.
Han berättar de kval, som han utstått för deras skull,
och lovar dem som belöning, ifall de verkligen omvända sig,
ärorik himmelsk lön.
Kristus visar här, hur ärorikt goda och rättfärdiga riddare
mottagas i den himmelska härligheten, genom exemplet
av en avliden god riddare, vars själ änglarna
kommit till mötes med jubel
och hela Treenigheten med underbar fröjd.
Kristus befaller konungarna att i sitt rike
utrota spåkvinnor, besvärjare och trollkarlar,
vilka med djävulsk konst bedraga själarna
och ställa sig i djävulens tjänst för timlig vinnings skull.
Kristus säger här till konungarna, att de,
som vilja draga ut i krig mot hedningarna,
böra göra detta i den rätta avsikten,
d. v. s. av kärlek till Gud och för själarnas frälsnings skull,
och att de först må rätta sig själva och återuppbygga sitt rike.
Kristus säger, att konungar,
som vilja draga ut mot de otrogna,
först välvilligt och fridsamt må förmana dem att omvända sig,
men att man må lyfta rättvisans nitälskande hand
mot de otrogna, ifall de vägra.
Samtal mellan Gud och bruden om konungen
och konungens arvsrätt i riket, och huruvida konungen
kan bortskänka någonting som hör till kronan,
och vad och på vilket sätt han kan återkräva
och återfå det avyttrade.
I form av en liknelse klagar Kristus allvarligt
på de kristna och vänder sig i gengäld till de otrogna
och till hedningarna, i det han befaller sina tjänare och vänner
att bege sig åstad och omvända dem med huldrik kärlek
och med de ljuva ord, som stå upptecknade här.
Kristus lär konungarna, att de,
när de gå mot hedningarna, må hava två baner,
nämligen Guds lidandes och Guds rättvisas baner,
och att de skola taga med sig präster och munkar av olika ordnar,
lärda, dygdiga och fromma.
Kristus förebrår en konung,
därför att denne med en omåttlig mängd folk
drog ut mot de otrogna, utan att förut klokt övertänka
de kommande händelserna. Sedan klandrar han dem,
vilka tillskriva sig själva sina segrar i krig
i stället för att tillskriva Gud dem.
Guds moder råder den konung,
som drager ut mot hedningarna, att han må hava
ett på förhand fastställt antal män
och att hans förtröstan på de löften
som givits honom från ovan är fåfäng,
om han icke själv håller vad han lovat Gud.
Jungfru Maria befaller genom bruden en biskop,
som jämte konungen drager ut i kriget mot de otrogna,
att när något av de otrognas länder blivit intaget,
så må han där genast uppföra en domkyrka,
varest de kristna kunna andligen hugsvalas.
Guds moder beskriver, hur hon är ett käril,
som är fullt och kan fyllas av nåd,
och hon förebrår en otacksam konung av Sverige,
som i sitt krig icke ville lyda Guds och andliga mäns råd
och som emot Guds vilja vände tillbaka från kriget
mot de otrogna på världsliga människors råd,
till sin egen skam och rikets förlust.
Guds moder förklarar för bruden,
varför Guds ord framföras så dunkelt,
att de kunna tolkas på olika sätt och stundom förstås
på ett sätt av Gud, på ett annat sätt av människor.
Och huru hela Treenigheten underbart visade sig
för bruden i gestalt av en pulpet, en gyllene bok
och tre strålar i tre färger samt på märkligt sätt förklarade visionen
för bruden och talade om Treenighetens och livets boks
egenskaper och väsen. Och huru bruden inför domarens
gudomliga domstol såg en sällsam dom
över tre konungars själar, av vilka den ena var levande,
den andra dömdes till helvetet och den tredje till skärselden.
Här innehållas många anmärkningsvärda ting
om Guds prisvärda rättvisa och barmhärtighet.
Kristus förklarar för bruden,
varför Gud plågade Israels folk i öknen
och icke i Egypten och huru Moses prövades.
Och han klandrar och hotar en konung,
eftersom denne icke hade medlidande med sina undersåtar
utan styrdes av onda rådgivare, samt säger,
att han icke må känna sig förtröstansfull,
emedan Gud förut kallat honom vän.
Kristi uppenbarade ord till bruden angående Tysklands kejsare,
att denne må söka förbättra fyra systrar i Guds kyrka,
nämligen fyra dygder, vilka blivit störtade från sina troner,
och att fyra motsatta laster, vilka tyvärr härska i Kyrkan,
må störtas och utrotas.
Kejsaren Kristus skriver till kejsaren av Tyskland
och tillkännagiver för honom, hur han med sin egen mun
till bruden talat mycket, som är skrivet
i de himmelska uppenbarelsernas böcker.
Och han befaller honom, att han må läsa och granska det
och hos påven arbeta på stadfästandet av den klosterregel,
som han själv dikterat för bruden.
Kristus råder en konung,
som varit olydig mot Jungfru Marias råd,
att begiva sig till påven och av denne begära avlösning
från vissa svåra synder, som här uppräknas,
i det han icke fördöljer eller urskuldar synderna
utan av hela sitt hjärta ödmjukar sig,
eftersom de största synderna böra avlösas av den högste biskopen.
Genom bruden råder Kristus ovannämnde konung
att begiva sig till påven utan ståt och talrikt tjänstefolk
och utan att slösa sina gåvor för att bliva prisad i länderna;
i stället må han resa ödmjukt och klokt,
försedd med nödtorftigt,
fromt och sedigt tjänstefolk.
Genom bruden uppmanar Kristus konungarna
att avbörda sig sina synder och liksom ängeln,
vilken omgjordad visade sig för Tobias på vägen,
omgjorda sig med goda och kyska ord och gärningar,
innan de lämna världen, samt lägga bort förkortade dräkter
och i stället nyttja ärbara kläder och måttfulla åthävor.
Kristus tröstar bruden och säger henne,
att hon icke får förtiga de för henne uppenbarade Guds ord,
även om hon blir klandrad för deras skull,
och icke heller framföra dem för människors beröms skull,
ty de, åt vilka de gudomliga råden givas,
erhålla, om de lyda dem, den utlovade barmhärtigheten,
medan de utsätta sig för rättvisan, om de förakta dem.
Gud Fader förklarar för bruden och visar henne
ingående den förfärliga gudomliga rättegången och domen
mot en otacksam konung, som ännu lever
och som är olydig mot Guds råd. Bruden ser ett lamm
och däri ett människoansikte på det gudomliga
majestätets altare i himmelen, och i samma ögonblick
ser hon detta i händerna på en mässförrättande präst i världen.
Och konungarnas plågade tjänare och undersåtar i världen,
i helvetet och i skärselden klaga bittert inför Gud
över dessa sina konungar och hövdingar,
och alla helgon bedja om rättvis dom över dem.
Guds moder säger till bruden,
att Guds plåga kom över riket för tre synders skull
och att Gud följaktligen kan blidkas genom tre goda ting,
för det första därigenom att folk antager sann ödmjukhet
och ärbarhet i klädedräkten, för det andra genom vissa allmosor,
för det tredje genom här angivna processioner och mässor.
Den himmelske kejsaren Kristus sitter till doms
och klandrar skarpt jordens konungar och furstar
och alla stånd för deras otacksamhet.
Han hotar dem med sin vredes fruktansvärda dom
men uppmanar dem samtidigt att omvända sig,
ty då skall han barmhärtigt och faderligt taga emot dem.
Likaså om en ovärdig konung och om hans dom.
Likaså om sex onda konungar.
En konung uppmanas att bättra sig,
eftersom han annars skall förlora riket.