I åttonde boken har Alfons da Vadaterra, Birgittas spanske biktfader, samlat alla de uppenbarelser, som ha ett politiskt innehåll eller äro riktade till personer av världsligt stånd. De uppenbarelser, som icke ingå i de sju första böckerna, har han meddelat in extenso; av dem, som däremot redan publicerats i dessa sju böcker, meddelar han endast begynnelseorden och hänvisar för övrigt till det ställe, där uppenbarelsen meddelats i fullständigt skick.
Kristus uppmanar Birgitta att låta Alfons sörja för uppenbarelsernas redigering. - Alfons meddelar en allmän redogörelse för uppenbarelserna (Epistola solitarii, här meddelad endast i sammandrag) och en särskild prolog till åttonde boken (här fullständigt översatt).

1. Kristus talar till Birgitta om Treenighetsmysteriet och om inkarnationens mysterium. Han skildrar sig själv såsom himmelens och jordens härskare och framställer den helige Petrus som en representant för prästerna, den helige Paulus såsom en representant för lekmännen.
2. Genom Birgitta giver Kristus råd åt Magnus Eriksson, Sveriges konung. Han föreskriver vissa fromhetsövningar och fastebruk, uppmanar konungen att vara försiktig i valet av rådgivare, att understödja Birgittas klosterplaner, att företaga ett korståg i österled, att övervaka rättskipningen i landet samt att vara opartisk i fördelandet av gåvor och ynnestbevis.
3. Kristus förklarar sig gilla, att konungen genom sin dräkt skiljes från undersåtarna och att han vissa dagar uppträder med krona.

4. Kristus ger nya råd åt konung Magnus Eriksson: han må vara opartisk i sina domar och se till att hans ståthållare likaledes äro opartiska; vara försiktig i valet av rådgivare, stödja Kyrkan etc.
5. Kristus råder Magnus Eriksson beträffande läsning och valet av rådgivare.
6. Kristus uppmanar Magnus Eriksson att skydda allmogen gentemot hårda fogdar, att söka förhindra den vid svenska kuster allmänt förekommande vrakplundringen etc.

7. = IV: 48.
8. = V, spörsmål 9.
9. Kristus säger sig ogilla giftermålet mellan den unge Håkan Magnusson (?) och prinsessan Margareta, dotter till Valdemar Atterdag (?)

10. Jungfru Maria tadlar drottning Blanka, Magnus Erikssons gemål, för hennes frivola vanor.
11. Kristus uttalar sig ogillande om den återhållsamhet i äktenskapet, som konung Magnus och drottning Blanka efter att ha fött två söner till världen börjat iakttaga.
12. Drottning Blanka har begärt andliga råd av Birgitta. Denna meddelar henne de råd, som innehållas i detta kapitel och i IV: 4.

13. = IV: 4.
14. Kristus varnar genom Birgitta drottning Blanka.
15. = IV: 17.

16. Kristus varnar konung Magnus Eriksson för vargen (Valdemar Atterdag av Danmark), och han klandrar drottning Blanka därför att hon befrämjar giftermålet mellan sin son Håkan och den danska prinsessan Margareta.
17. Kristus varnar konung Magnus Eriksson för räven (hans svåger, Albrekt d. ä. av Mecklenburg). I ett på 1360-talet bifogat tillägg varnar han Sveriges adelsmän för att söka tillflykt hos rävens och ormhonans son, d. v. s. Magnus' systerson, Albrekt d. y. av Mecklenburg, vilken emellertid faktiskt blev Magnus' efterträdare på Sveriges tron.
18. Kristus förordnar åt Magnus Eriksson kloka rådgivare, vilka äro beredda att skydda de svaga emot översittare och se till att rättvisa och barmhärtighet iakttagas i riket.

19. Maria varnar Magnus Eriksson för en gunstling, vilken betecknas såsom djävulens tjänare.
20. Maria varnar Magnus Eriksson för fem dåliga rådgivare, av vilka den förste säges vara blind, den andre döv, den tredje stum, den fjärde lam, den femte spetälsk. Hon förordnar andra rådgivare åt honom.
21. Kristus talar om en man, som begabbat honom, och antyder att konungen bör straffa denne.

22. = VII: 18.
23. = VII: 19.
24. = III: 31.

25. = IV: 1.
26. = IV: 103.
27. = IV: 104.

28. = IV: 105.
29. = VI: 95.
30. = VI: 26.

31. Kristus uttalar bestraffande ord om konung Magnus Eriksson och drottning Blanka. De ha upphöjt en man av huggormssläkt, vilken begagnar sin makt till att trakassera andra. Konungens förestående undergång antydes (»solen skall blekna, tills den kommit bort ur kronan»).
32. Kristus skildrar hur ridderskapet en gång inrättats och hur illa de nutida riddarna uppfylla sitt stånds förpliktelser.
33. = II: 9.

34. = IV: 74.
35. = II: 13.
36. = II: 12.

37. = II: 11.
38. = VI: 82.
39. Magnus Eriksson, som ställt sig den frågan, huruvida ett korståg mot »hedningarna» i östern vore Gud välbehagligt, får av Kristus det svaret, att han först må sörja för god ordning hemma i sitt rike.

40. Kristus ger konung Magnus' korsfarare det rådet, att de först med mildhet skola övertala hedningarna att anamma den katolska tron - blott om detta medel misslyckats, få de gripa till vapen.
41. = IV: 3.
42. = II: 6.

43. Kristus upprepar sina i kapitel 40 givna råd och uppmanar konungen att på sitt korståg medtaga prästmän, som skola utbreda tron bland hedningarna.
44. = VI: 12.
45. Maria uppmanar konung Magnus till gudsfruktan och till infriande av sina löften.

46. Maria ger råd åt den biskop, som sagt sig vara villig att följa Magnus till de otrognas länder.
47. Maria klandrar konung Magnus därför att han icke följt de råd, som man givit honom med avseende på korståget, något som resulterat i hela företagets snöpliga misslyckande. Hon uppmanar konungen att rannsaka sig själv och bättra sig.
48. Maria skildrar, hur Gud övar rättvisa och barmhärtighet mot hela skapelsen. Det antydes, att Gud håller sin barmhärtighet öppen även för konungen av Sverige, trots dennes synder. Om hans själ sägas en ängel och en djävul kämpa. En av hans föregångare - Magnus Ladulås - säges befinna sig i helvetet. Under hans livstid har en ängel ingivit honom goda och en djävul onda föresatser; han har endast lyssnat till de onda ingivelserna och fördenskull blivit fördömd. En annan av Magnus Erikssons föregångare säges befinna sig i skärselden; han har fört ett syndigt liv men ångrat sig på dödsbädden och därför icke blivit fördömd.

49. Kristus klandrar konung Magnus för hans egoism och hans vana att lyssna till dåliga rådgivare. Han talar vidare om syndfullheten hos fyra kungliga dynastier i Sverige. Till den sista hör konung Magnus, som varnas för Guds straffdom och uppmanas att omvända sig.
50. = IV: 45.
51. Vid kejsar Karl IV:s besök i Rom år 1367 uppvaktar Birgitta honom med en supplik för sin klosterregels räkning: kejsaren må nämligen, säger hon, beveka påven att stadfästa denna regel.

52. Genom Birgitta uppmanar Kristus konung Magnus att begiva sig till påven för att bliva befriad från den bannlysning han ådragit sig.
53. Kristus föreskriver, hur konungen bör färdas, när han beger sig till påven i nämnda syfte: enkelt, anspråkslöst och utan onödigt tjänstefolk.
54. Kristus klandrar de svenska adelsmännens yppiga klädedräkt.

55. Kristus uppmanar Birgitta att oförskräckt förkunna hans ord, även om hon möter vedersakare. Hon hör en himmelsk röst uttala en hotelse mot det syndfulla svenska folket.
56. Birgitta ser sig vid några tillfällen försatt till himmelen. Inför Guds domstol hör hon en ängel och en djävul redogöra för de goda och onda råd som de ingiva den ännu levande Magnus Eriksson. Konungen säges vara mera beredd att lyssna till de onda ingivelserna. Hans nära förestående fall antydes. Birgitta hör även, hur de saliga, själarna i skärselden och de fördömda ropa ve över de orättfärdiga konungarna på jorden.
57. Maria upplyser Birgitta om hur svenskarna kunna blidka Guds vrede och avvända den straffdom, som nu vilar över deras rike (genom digerdöden): de må antaga en enkel, ärbar klädedräkt och öva vissa böner och fromhetsövningar.

58. = VII: 30.
59. = Extr. 27.
60. = Extr. 78.

61. = Extr. 80.