Absolution. Hon, som blivit hans härbärge, må göra Gud nådigt stämd mot oss. Amen.

Kapitel 3. Patriarken Abraham älskade sin son Isak genast då Gud lovade honom, att han skulle föda en son, vilket Gud lovade många år innan denne Isak avlades. Men med större kärlek älskade själve den allsmäktige Guden dig, du ljuvaste Jungfru Maria, innan något skapades, ty han visste av evighet, att du skulle födas till den största glädje åt honom. Ingalunda anade patriarken, att den stora kärlek, som han hade till Gud, skulle uppenbaras genom den åt honom lovade sonen.

Däremot visste Gud från begynnelsen mycket väl, att den stora kärlek, som han hade till människosläktet, genom dig skulle bliva uppenbar för alla. Abraham visste om, att hans son skulle avlas med blygsel och födas av en kvinna, som han haft köttsligt umgänge med; Gud däremot visste på förhand, att han i dig, du kyskaste jungfru, ärbart skulle avlas utan någon mans samverkan och på det dygdigaste vis födas av dig, utan kränkande av din jungfrudom.

Abraham förstod, att hans sons kött, sedan han fött honom, väsentligen skulle skiljas från hans kött; Gud Fader däremot visste på förhand, att detta välsignade kött, som han bestämt att hans älsklige Son skulle taga av dig, o rena, skära jungfru, ingalunda skulle skiljas från hans majestät, ty såsom en enda Gud är Sonen väsentligen oskiljaktig från Fadern och Fadern från Sonen.

Abraham förstod, att det kött, som var fött av hans kött, skulle multna och förvandlas till stoft såsom hans eget kött, men Gud visste, att ditt så rena kött lika litet skulle få upplösas eller förmultna som hans eget allraheligaste kött, vilket skulle födas av ditt jungfruliga kött. Innan hans son avlades, byggde Abraham ett hus åt honom för att han skulle bo där, sedan han blivit född, men för dig, du oförlikneliga jungfru, bestämdes av evighet det hus, där du skulle bo, nämligen den allsmäktige Guden själv. Detta outsägliga hus icke allenast omgav dig till det yttre och värnade dig från alla faror utan fanns även till inom dig och styrkte dig till alla dygders fullkomning.

Abraham ombesörjde vidare tre ting för sin son, innan denne ännu blivit avlad, nämligen säd, vin och olja, för att han skulle livnära sig av detta, när han blivit född. Dessa tre ting skildes åt till åsyn, väsende och smak. Men till din oändliga vederkvickelse, du åtråvärda jungfru, bestämdes från evighet Gud själv i tre personer, ingalunda skiljaktiga sinsemellan till sitt gudomliga väsende. Och samme Gud gavs genom dig, Maria, du de fattigas livnärerska, till evärdlig föda och kost åt det fattiga människosläktet. Med de tre ting, som patriarken ordnade för sin son, kunna de tre personerna förstås, d. v. s. Fadern, Sonen och den Helige Ande. Ty liksom den feta oljan icke förmår brinna, förrän veken tillsättes, så lyste icke Faderns varma, brinnande kärlek uppenbart i världen, förrän hans Son av dig, du Guds utvalda brud, tagit mänsklig kropp, som kan förliknas vid en veke.

Och liksom vetet icke kan bliva bröd, förrän det beretts med åtskilliga redskap, så framträdde icke heller Guds Son, som är änglarnas föda, under brödets gestalt till människans vederkvickelse, förrän hans kropp i ditt välsignade moderliv blivit sammansatt av flera lemmar och leder. Och lika litet som vinet kan bäras, om icke käril förut iordningställts, lika litet skulle den Helige Andes nåd, som betecknas med vin, givas människan till evigt liv, förrän din kärälsklige Sons kropp, som betecknas med ett käril, blivit beredd genom döden och lidandet. Med detta frälsningsbringande käril gives nämligen alla nådegåvors ljuvlighet på det rikligaste sätt till dryck åt änglar och människor.