Kristus förklarar, varför orgel ingalunda får finnas i klostren av Frälsarorden.
Kapitel 10

Kristus talar: »Emedan Israels barn voro köttsliga och tjänade i lagens skugga, hade de många ting, varigenom de uppväcktes till from andakt. De hade sålunda trumpeter, orgel och harpor, av vilka de upptändes till att lovprisa Gud. De hade också ceremonier och föreskrifter, varigenom de upplystes till Guds dyrkan. De hade också lagen samt lärare, genom vilka de höllos tillbaka från laster och styrdes till lovliga gärningar.

Men eftersom nu själva den i liknelser förebådade sanningen kommit, nämligen jag, den sanne Guden, är det rättmätigt, att man tjänar mig i sanning och av hela sitt hjärta. Fördenskull må orgelspel, ehuru det är ljuvt och gott att höra det och icke stridande mot goda seder, ingalunda förekomma i min moders kloster, ty där bör det råda en viss frånvaro av tid, ett sångens allvar, en sinnets renhet, ett tystnadens iakttagande, ett odlande av det gudomliga ordet och framför allt en sann ödmjukhet och en ofördröjlig lydnad.»