En fru från Sverige var vid Santiago i Galicien. Där såg hon i en kyrka ett krucifix målat på väggen. När hon uppmärksamt betraktade det med fromhet och medlidande, hörde hon en röst säga till henne: »Varhelst du ser denna bild och hör den tala, där skall du stanna och dö». Hon återvände till fäderneslandet och begav sig sedan på vallfärd till Rom. När hon anlänt till staden Montefiascone, såg hon i en kvinnas hus en bild, liknande den hon sett i Spanien. Och bilden sade till henne: »Träd in här och stanna här.

Jag skall påverka husets ägarinnas själ, så att hon överlåter huset åt dig.» Hon slöt sig alltså inne där och förblev där samt förde ett mönstergillt och på underverk rikt liv i tårar, fastor och böner. En gång såg hon en pelare, på vilken en kvinna av medelmåttig kroppsgestalt stod, ett föremål för betraktande och beundran av en talrik, omgivande skara. Från denna kvinnas mun kom det ut liksom dagg samt vita och röda rosor, av vilkas vällukt de betraktande människorna förtjustes. Hon vaknade upp ur synen, såg nästa natt detsamma och hörde då en röst säga så: »Den kvinna, som du ser, är din fru Birgitta, som befinner sig i Rom och dit skall bringa vin från fjärran trakter, blandat med rosor, och giva åt törstande pilgrimer».