Jesus Kristus, Guds Son, talar: »Den gyllene skriften säger, att somliga för att pryda tabernaklet i öknen offrade guld, silver och ädla stenar, andra getskinn och getragg till tälten, och att alla dessa offergåvor voro Gud välbehagliga, alltefter den offrandes sinnesförfattning och vilja. Så är det ock med de troendes böner och läsning.

Somliga, som äro lösgjorda från världskärleken, offra Gud det renaste hjärta, likt klart, rent guld; andra, som äro upptända av den gudomliga vishetens ande, tala och sjunga den gudomliga vishetens ord, vilka äro såsom luttrat guld; andra kunna knappt Fader vår en gång och offra dock åt Gud med sitt ångerfulla hjärta och med sina botfärdiga gärningar i fullkomlig tro det lilla de veta och kunna, vilket kan liknas vid getragg.

Alla dessa behaga mig i sina böner, om avsikten och viljan är god. Därför: emedan det för präster, som äro framskridna till åren, är svårt att lämna det invanda och antaga nya vanor, tillåtes det dem att sjunga officiet från den domkyrka, i vars stift klostret är beläget. Men systrarna må ingalunda ändra det officium som föreskrivits för dem.»