När Kristi brud en gång var stadd i bön, kom hon att tänka på det framtida tillståndet i denna orden, och hon undrade, hur så många personer av båda könen skulle kunna uppbringas. Då uppenbarade sig Guds moder för henne och sade: »Min dotter, du hyser bekymmer beträffande de personer, som framdeles skola inträda i denna orden. Vet, att min Son, som själv dikterat denna regel, han vet på förhand om tusen personer för var och en person, som du vet och hoppas skall ingå i denna orden.»

Bruden svarade henne: »O min fru, lätt kunna kvinnor påträffas, som underkasta sig orden, men svårt skall det bli att finna män, som vilja underkasta sig en kvinnas styrelse, särskilt som många av dem äro uppblåsta av världslig klokskap och världen tjusar dem med hedersbetygelser, rikedomar och njutningar».

Guds moder sade: »Det skall komma sådana, som med ljuvlighet mottaga min Sons ord och nyttja dem till sina själars gagn och till Guds heder. Men det skall också komma andra, som icke skola göra mindre motstånd mot min Sons ord och mot den enkla regel som uppenbarats för dig än de otrogna, som motsade Guds och Moses' ord i öknen och som tolkade Guds ord efter sin egen vilja. Var dock övertygad om att denna regels ord skola anpassa sig på bästa sätt och bära frukt ända till slutet. Och var icke bekymrad, du min dotter, över de personer, som skola inträda i denna orden.

Ty min Son, han vet vem han skall kalla, och han utser dem enligt sin vilja till det arbete, som denna tjänst utgör, låt vara att somliga av dem skola bliva upprorsmakare emot min Sons ord och enligt sin mänskliga uppfattning förmätet ringakta dessa ords enfald, liksom världens vise fördrista sig att stundom föredraga sina egna meningar framför den gudomliga viljan, så att de fördärva den rätta innebörden och införa villoläror.»