Jesus Kristus talar: »Det är en skön förening och ett vackert förbund, att en jungfru förestår jungfrur. Ty bland allting intager köttets och sinnets renhet första platsen; därav ville jag Gud betjäna mig vid min mandomsanammelse. Emedan min moder var både jungfru och moder (men icke blev moder genom umgänge med en man utan genom att överskyggas av Faderns och min Ande och sålunda födde mig, sann Gud och människa), därför skall denna nya orden invigas åt min moder.

Och beträffande den, som skall förestå dess jungfrur, är det nödvändigt och prisvärt, att hon är en ren jungfru, av beprövade seder och exemplarisk genom sina dygder. Om det icke finnes en sådan jungfru i samfundet, som kan fylla min jungfruliga moders ämbete, så misshagar det mig icke, om en ödmjuk änka av beprövad vandel antager denna ödmjukhetens och regerandets börda, hellre än en högmodig jungfru.

Om det sålunda behagar Gud att upphöja det ödmjuka och av nödtvång framhäva änkeståndet, så inskränkes fördenskull icke jungfrurnas lovvärda sedvänja, ty Gud täckes upphöja allt ödmjukt. Vad var och är ödmjukare än min moder? Vad är det som den fullkomliga ödmjukheten icke förtjänar? På grund av ödmjukhet blev jag, Gud och Guds Son, Jungfruns sanne Son. Och utan ödmjukhet finns det ingen väg till himmelen.»