Kristus talar: »Den gyllene skriften säger, att när Moses bad för folket, så stödde Aron och hans följeslagare hans händer, på det att de ej skulle uttröttas av att så länge vara utsträckta. Men varför behövde de göra så?

Månne icke jag Gud kunnat styrka honom, jag som givit honom kraft att bedja? Jo, det hade jag kunnat, men detta skulle för dem, som försmått allting för att hålla fast vid Gud allena, vara ett tecken, att den mänskliga naturen är svag och behöver stöd. På det att Guds vänner alltså må kunna bestå och icke efter sin gudliga kontemplation besmittas av timliga ting, skall yttre hugsvalelse unnas dem, så att de med desto större kraft må höja sig till det gudomliga.

Fördenskull må man till sysslomansgården taga fyra män av gott rykte, liv och ålder; dessa skola utdela allmosor och kläder till de fattiga och vara redo att mottaga systrarnas och brödernas ord och giva svar, och de skola vara i stånd att tala med världsliga herrar i klostrets ärenden och lätta abbedissans bördor. Men på det att dessa bröder skola bete sig desto trofastare i de uppdrag de fått, skola de leva av klostret och vara delaktiga av allt det andliga goda som verkas i klostret.

De må ock leva återhållsamt och bära ett rött kors på dräkten, nära hjärtat, till tecken på gudomlig vänskap och kärlek. De skola lova abbedissan lydnad i världsliga och konfessorn i andliga ting, och de skola leva i samma kärlek och ordensliv, samma seder, lydnad och regelplikt som de, vilka dväljas innanför klostret, så att det icke råder någon skiljaktighet i seder, föda och tuktan. De få icke sätta någon annans bud före abbedissans eller konfessorns befallning.

Om någon så oerhörd eller avskyvärd synd begås av dem, att orden blir besudlad eller klostret råkar i vanrykte, må de inspärras i klostrets fängelse. Och om konfessorn icke är i stånd att rätta det, får man begära biskopens råd och hjälp, varvid dock den heliga regelns inrättning må iakttagas i allt. Konfessorn må förordna, huru de skola fasta, vilka tider de skola intaga föda eller hålla tystnad, när de skola sova samt när och hur de skola lämna klostrets område och begiva sig till landets herrar. Likaså må han förordna om en ärbar dräkt för dem, om tideböner som de skola läsa och varest de skola stå i kyrkan och mottaga Kristi lekamen; han må inrätta platser för dem, där de kunna äta och sova, och de skola hava en särskild kyrkogård.

Av dessa fyra, som bära korsmärket, kunna en eller två vara präster, men iakttagas må, att de i allt lyda abbedissan och konfessorn. Om några av arbetarna eller hantverkarna vilja underkasta sig denna regel, må de följa samma lag och inrättningar, med undantag av att de icke bära korset. En av de nämnda fyra männen skall vara de andras förman, och av honom skola de ledas och läras, efter abbedissans råd och föreskrift och konfessorns bud i andliga ting.»