Maria talar till bruden: »Allt vad du gör bör du göra med lydnad och klokhet. Det är nämligen välbehagligare för min Son, om man äter än om man fastar emot lydnaden. Därför bör du vid allt ditt fastande akta dig för tre ting. För det första att du icke fastar på skrytsamt vis, såsom de göra, vilka visa sitt fastande i den avsikten att de må vara lika goda som andra när det gäller möda och fastande. Detta är oförnuftigt, ty fastan bör avvägas efter kroppens styrka och de otillåtna rörelsernas begär, som böra kuvas, och den må övas som naturen är i stånd till. För det andra att du icke fastar på oklokt vis, såsom de, vilka under sjukdomen vilja fasta lika mycket mot naturens krafter som under hälsans dagar.

Dessa misströsta om min Sons barmhärtighet, alldeles som om han icke ville räkna deras sjukdom för gärning och vilja. Fasta alltså klokt, min dotter! Och så ofta sjukdom tillstöter, må du vara något mildare mot din kropp och ömka den såsom ett oskäligt djur, så att den icke dignar för mödan. Akta dig för det tredje, så att du icke fastar oförståndigt såsom de, vilka fasta mer än andra i avsikt att erhålla större lön och ära än andra.

Dessa bete sig som de, vilka fastställa en lön för sitt arbete. Fasta alltså över huvud taget så, att du kan behaga min Son, och så, att din natur kan bära det. Beräkna allt efter dina kroppskrafter, och förtrösta städse på min Sons barmhärtighet. Och anse dig vara ovärdig till allting, och tro icke, att någon möda är stor nog att skänka dig syndernas förlåtelse och ännu mindre evärdlig lön, såframt icke min Son bevisar dig barmhärtighet.»