Guds Son talar: »Jag sade dig tidigare, att jag vill hemsöka detta rikes ridderskap med svärd, spjut och vrede. De svara emellertid: 'Gud är barmhärtig. Det onda kommer icke. Låtom oss göra vad vi vilja. Vår tid är kort.' Hör därför vad jag nu säger! Se, jag vill stå upp, och jag skall varken skona ung eller gammal, rik eller fattig, rättfärdig eller orättfärdig, utan jag skall gå med min plog och kasta omkull åkerstubben och träden, så att det knappt skall finnas hundra kvar, där det förut fanns tusen, och husen bliva utan invånare. Bitterhetens rot skall bryta fram, och de mäktiga skola störtas. Rovfåglarna skola framgångsrikt roffa med sina klor och förtära det som ej är deras. Dock kan min rättvisa blidkas och mildras av tre anledningar.

Det är ju tre synder, som överflöda i detta rike, nämligen högmod, frosseri och vinningslystnad. Om man alltså antager ödmjukhet och ärbarhet i klädedräkten, måttlighet i dryck och avhållsamhet från att begära det världsliga, så skall min vrede mildras. Emedan landets herre varit alltför slapp i sin rättvisa och mångas plundrare, skall han bygga upp ett kloster till min moders ära på den plats, som jag skall angiva för dig. Om han gör detta, skall jag hjälpa honom och låta honom och alla, som samverka med honom, tillväxa i kärlek till mig. Varom icke, skall jag taga hans krona ifrån honom; lika ärorik som han förut varit skall han nu bliva olycklig, hans rike skall råka i förakt, och dess invånare skola icke glädja sig.»