Den heliga Jungfrun giver här några råd åt stormännen i ett rike, på det att konungen i samma rike måtte bättra sig och gottgöra sina förseelser.
Kapitel 80

Det skall förefalla dig, som om fyra av mina vänner stode inför mig. De äro ännu i livet. En av dem är den som konungen lydde då denne man var världslig men som konungen fattade hat till då han började vara gudlig. Dessa fyra nämnas efter sin världsliga makt.»

Sedan föreföll det mig, som om Jungfrun talade till dem och började sina ord så: »Jag är den, till vilken ängeln sade: 'Hell, full av nåd!' Följaktligen förlänar jag min nåd åt alla dem, som vilja hava den i sitt trångmål. Jag förlänar min hjälp till att styrka edert rike gentemot Guds lekamliga och andliga ovänner. Jag manar eder att endräktigt arbeta på att få en konung, som vill förhjälpa sina undersåtar till fromma verk och ärbar vandel. Jag tillkännager vidare för eder, att den gudomliga rättvisan ämnar skilja konungen och hela hans ätt från riksstyrelsen och att en annan i riket född person, denna gång onämnd, är vald till konung av Gud: en, som skall regera enligt Guds vänners råd och till rikets nytta.

I bören alltså handla enligt mitt råd, på det att färre människor råka illa ut och I mån draga flera till eder. Och hållen detta råd hemligt, I fyra, både för Guds vänner och för hans ovänner, så att riket måtte styrkas i Guds heder, god sedvänja påbörjas och det, som avyttrats från kronan, återställas till riket. En av eder - eller flera - må alltså gå till konung Magnus och säga till honom: 'Vi hava något att säga eder, som rör eder själs frälsning, och vi bedja eder hålla det under biktens insegel'. Tilläggen så många flera ord, som det synes vara lämpligt; ord av denna innebörd: 'I haven det fulaste rykte i hela riket och utanför (det fulaste en kristen man kan hava), ty man säger, att I bedriven otukt med män, emot naturens inrättning.

Detta förefaller sannolikt, eftersom I älsken somliga män mer än Gud eller eder egen själ eller eder egen hustru. För det andra kan det betvivlas, att I haven den rätta tron, ty fast I haven blivit bannlyst av Kyrkan och förbjuden att höra mässan, haven I icke aktat därpå utan I haven besökt kyrkor och hört mässor.

För det tredje haven I plundrat vår krona, vårt land och gods. För det fjärde haven I förrått edra tjänare och undersåtar, skåningarna, som troget ville tjäna eder och eder son, hålla landet till vår krona och bekämpa kronans ovänner, ty med vett och vilja överlämnaden I dem jämte hela Skåneland åt deras värste ovän, så att de aldrig kunna vara säkra till gods eller liv, så länge han lever. Om I besluten bättra edra synder och återtaga de förlorade landområdena, så vilja vi tjäna eder; varom icke, så given oss eder son, faren själv bort eller given kronan åt eder son och låten honom svära att han vill återtaga de förlorade landområdena, lyda sitt råd och sina tjänare samt styrka rätten bland folket.'

Emellertid finns det en annan, som skall bliva Guds konung. Denne må uppträda på mindre vådligt sätt, ty Gud har makt både över den unge och över den gamle, till att göra slut på livet eller driva ut ur landet, såväl nu som då - han företager allting efter sitt beslut, vare sig det gäller att förkorta eller förlänga. Men om de icke vilja lyda, då mån I hemligen uppsöka edra vänner, där I haven sådana, d. v. s. de riddare som hålla med eder. Och sägen dem öppet vad I förut haven sagt konungen i hemlighet: att I icke viljen tjäna någon kättare eller förrädare och icke heller dennes son, ifall han vill följa sin faders gärningar. Och sedan mån I till hövding taga en, som kan kämpa rikets kamp å kronans vägnar.

Om det är den, som min Son har valt, så bliver han fullkomnad och stadfäst. Varom icke, så bliver han med rätta avlägsnad. I mån sörja för råd och penningar; jag skall tillfoga mod och manligt hjärta, så att det, som icke vill frivilligt, mot sin vilja skall tvingas att lyda. Men om konungen vill lämna riket, mån I taga eder i akt, så att icke någon av eder följer hans spår.»