När den heliga Birgitta någon tid uppehöll sig i Neapel, skickade en syster vid namn Clara i Helga Kors' nunnekloster ett bud till henne och lät säga henne: » Jag har reliker av Guds moders hår, som jag fått av en drottning Sancia och som jag nu giver dig, eftersom jag fått en gudomlig ingivelse, att jag skall överlämna dem åt dig. Och detta skall för dig vara ett tecken på att jag talar sant: jag skall snart dö och komma till min Herre, som min själ älskar över allting.»

Hon levde några få dagar till, undfick sedan Kyrkans sakrament och gav upp andan. När den heliga Birgitta nu undrade, huruvida dessa hår hört till Jungfru Maria eller ej, visade sig denna Guds moder för henne, medan hon bad, och sade: »Liksom det är sant och tros, att jag är född av Anna och Joakim, så är det också sant, att dessa hår växt på mitt eget huvud».