När Kristi brud hörde, att hennes dotter Ingeborg, nunna i Riseberga kloster, avlidit, sade hon jublande: »Herre Jesus Kristus, du som älskar mig, välsignad vare du för att du kallat hem henne, innan världen snärjt henne i sitt nät». Och hon gick genast in i sin bönekammare och grät och suckade så högt, att det hördes av de kringstående. De sade: »Se, hur hon sörjer sin dotter!»

Men då visade sig Kristus för henne och sade: »Kvinna, varför gråter du? Ehuru jag vet allting, vill jag dock höra dig säga det.» Hon svarade: »O Herre, jag gråter icke över att min dotter är död; i stället gläder jag mig, ty om hon hade levat längre, hade hon måst avlägga en större räkenskap inför dig. Men jag gråter över att jag icke uppfostrat henne efter dina bud, givit henne exempel på högfärd och tuktat henne för slappt, då hon felat.»

Kristus svarade henne: »Varje moder, som gråter över att hennes dotter förtörnat Gud och uppfostrar henne efter bästa samvete, är en sann kärleks sanna moder och en tårarnas moder, och hennes dotter är Guds dotter för moderns skull. Men den moder, som gläder sig åt att hennes dotter vet att skicka sig enligt världen och icke bryr sig om hennes seder, om hon blott blir upphöjd och hedrad i världen, en sådan kvinna är ingen moder utan en styvmoder. Därför skall din dotter för din kärleks och goda viljas skull på en genväg nå fram till ärans krona.»