Om gåvor bjudas någon av fränder eller vänner, må de ingalunda mottagas, ty detta strider mot det heliga löftet. Icke heller må abbedissan giva någon syster tillstånd att hava något eget, även om hon enträget bedes därom av denna systers måhända mäktiga fränder. Ty liksom en gnista växer ut till en eld, så åstadkommer ägandet fördömelse: den sönderskär den prisvärda enigheten i klostret och förstör jämlikheten. Abbedissan må alltså noga akta sig, så att hon ej, liksom görande bruk av sin fria makt, förnöjes i denna synd eller utmärker sig i sin dräkt framför de andra, ty liksom hon är de övrigas föreståndarinna, så bör hon desto samvetsgrannare iakttaga regelns föreskrifter.»