Den biskop, i vars stift klostret är beläget, skall vara såväl systrarnas som brödernas fader och visitator samt domare i alla de rättsfall, som röra systrarna eller bröderna. Honom tillkommer det att beständigt giva noggrann akt på att regeln i alla punkter iakttages, så att det icke händer, att dess hälsosamma stadgar ringaktas av systrar eller bröder. Fursten i det rike eller område, där klostret ligger, skall vara dess försvarare, när nöden kräver detta. Men påven skall ha större befogenhet än dessa båda, d. v. s. landets furste och biskopen, till att vara klosterfolkets kärleksfulle beskyddare, om de äro tvungna att bedja om hans hjälp. Ifall någon vill bygga ett kloster av denna orden, så må han ingalunda fördrista sig att göra detta utan påvens vilja och tillstånd.

När denna regel blivit stadfäst av påven, må man rådfråga några fromma bröder av Benedikts eller Bernhards regler, vilka i denna regel må infoga kapitel om huru missbruk skola rättas i klostret, huru döda skola begravas, huru biskopen skall visitera och i vilka rättsfall han skall gå in i klostret. Och allt annat nödvändigt, som icke angives i dessa ord, må tagas ur nämnda regler till denna regels stärkande och fullkomnande.»