Därefter svarade den röst, som förut talat, och sade: » Jag är utan upphov och utan slut. Allt har jag inrättat efter min vilja, och allt har jag gjort efter mitt behag. Om någon skulle fråga, varför jag icke tidigare skapat himmelen och jorden och allt vad däri är, så kunde jag alltså svara honom: 'Emedan det så var min vilja'. Och om det frågades, varför jag icke tidigare givit denna regel eller velat låta stadfästa den, så kunde jag på samma sätt svara: 'Emedan jag så velat'.

Månne icke Skriften säger: 'Anden blåser vart den vill?' Jo, så är det verkligen, ty den blåser på olika sätt, vart den vill och när den vill. Sådan hugsvalelse följer honom, att hela hjärtat uppfylles med en plötslig glädje, vilken icke kan komma hjärtat till del genom kroppsliga eller världsliga ting utan endast genom den då ingivande Andens nåd.

Om påven därför förnimmer dylikt i sitt hjärta, när han hör denna regel föreläsas för sig, då kan han förstå, varifrån regeln kommer. Många av mina vänner, såväl präster som lekmän, vilkas hjärtan jag upplyst med min kärlek, tro fullt och fast, att den kommit från mig, och de förstå det som jag värdigats göra med dig, jag som skapat allt och som räddat människan från dödsriket.

Och om det hos påven skulle finnas folk, som icke kan tro det, så må till påven komma tre vittnen, som äro födda i samma rike som du och som känna till dig och ha fullständig vetskap om vad som skett med dig, nämligen en biskop, en munk och en präst. Du känner dem alla tre.

Påven må ock betänka, att om någon ägde mycket guld, som icke bleve mindre, ifall något därav gåves åt några andra, så vore det orättfärdigt att icke giva därav åt dem, som både därom endast för Guds äras och själarnas frälsnings skull. Med detta guld förstår jag den auktoritet, som påven å mina vägnar har till att kunna stadfästa denna regel. Jag som sagt 'jag är den gode herden', jag vill själv bevara alla dem, som inträda i ifrågavarande orden, för alla dödliga fiender, och i varje rike eller bygd eller stad, där kloster av denna orden uppföras med min ställföreträdares tillstånd så snart det kloster fullbordats som jag först inrättade, där skall friden och endräkten ökas.

Du, åt vilken regeln blivit given, må arbeta så mycket du kan på att den når fram till påven. Jag är densamme nu som då jag befallde mina lärjungar att gå in i staden och hämta en åsna åt mig, ehuru jag mycket väl kunnat ordna det så, att åsnan genast stått inför mig. Jag skulle alltså nu kunna ställa om, att regeln på ett enda ögonblick nådde påven och att han omedelbart stadfäste den. Emellertid är det rättvist, att själen får större lön alltefter kroppens större andliga arbete. Arbeta alltså du och hjälp till så mycket du kan; jag skall fullkomna det, när så behagar mig.»